Anna Klara, den här känns självklar till nästa filmträff! Eller också inte.

Drömde jag om Paul i natt? You bet I did!

Nu har dock intresset skiftat fokus till nyponsoppa. Eller nysnösoppa, som t9 poetiskt väljer att uttrycka det.

Je suis un étranger dans cette pays

Åh, svindel. På ett sätt som bara existerar i Mitt livs novell-noveller och sedan när jag släntrade in i klassrummet och såg honom.
Paul. Var det så här du såg ut? Sedan senast har det bruna håret blivit grått. Han hade inga sköldpaddsfärgade, runda glasögon längre. Han hade violblå ögon. Gissningsvis hade han det förra gången också.
Jag kommer mest ihåg honom som lång och slängig och sprattelgubbsaktig. Killing an arab, hela kulten, vi var unga, vi gick omkring med boken i kavajfickan... The Cure... Ja, det var så Paul sa alltså. Ett rum längst upp längst bort någonstans. Redovisning om Camus.
Och så nu.
Paul, Paul, kommer du ihåg mig? Gissningsvis inte. Jag är en av vad måste ha varit tusentals elever under åren. Och jag kommer ju knappt ens ihåg dig.
Svarta mockabrogues. Svart kavaj. Fet ring på vänster ringfinger. Mörkblå jeans. Hål på ena knät. Har du snubblat med dina långa krakelspektakelben, Paul?
Hans fru uttalar sig i tidningen i bland. Jag hade henne som föreläsare också.
Skulle jag bli kär i honom och skriva patetiska blogginlägg? Nej, verkligen inte.
Skulle jag om tillfället bjöds följa med honom upp på hans rum och ha sex med honom på den obligatoriska afghanmattan alla universitetsanställda har på sina arbetsrum?
Ja.
Verkligen.

kurssekreteraren. dagens irritation.

Min skrivare funkar inte.
Min dator klarar inte att spara och sedan skicka iväg anmälningsblanketten via internet.
Därför skriver jag all information (som bara är namn och adress och kurs, inte ens personnummer frågade de efter) i ett mail och ber med vänliga hälsningar att få anmäla mig via mail i stället (med motivering varför).
Får tillbaka "Vore tacksam om du kunde anmäla via blankett i stället och skicka till mig."
Hur svårt kan det vara för henne att skriva in i sin dator mina personuppgifter via mail ist för blanketten? Eller ta en blankett själv och skriva mitt namn på om det måste ske via den?
Antagligen extremt mycket lättare än att jag får köpa nya dator eller ny skrivare.

utbudet av aptitliga Gustaf II Adolfsbakelser på stan:

Dåligt.

Vart tog sockerkaka doppat i glasyr med smörkräm och marsipan vägen?

apropå spöken och så

Jag har en gammal chiffonj´´e i vardagsrummet. På den står diverse krafs som inte får plats någon annanstans, måste köpa små lådor, gärna tygbeklädda, typ från Bookbinders men kanske inte så stela, nu kom jag ifrån ämnet. Jo, alla dessa saker skramlar lätt när man går förbi på golvet, och ja, bara då.
Well.
Vissa kväller och nätter, senast i går, medan jag låg och pratade med min mamma i telefon, börjar de klirra av sig själva.
Ungefär lika obehagligt som de nätter man hör steg ovanför min lägenhet. Jag bor längst upp. Ovanför mig: vinden. Och visst, klart man får vara uppe och gräva på vinden mitt i natten, men bor det en allmän räddhågsen person under är det lätt hänt att den allmänt räddhågsna börjar inbilla sig saker och ting.

Åh, gud vad man SER på honom att han var jättesnäll. Hatar när snälla människor dör. Och gud vad man även ser att massa empatilösa fjantar kommer att håna honom och hans utseende på internet.
Ola, du kan väl bli min skyddsängel åtminstone? Vet dock inte hur lyckat det är med en skyddsängel som själv dör i en undervattensström på Bali. Fast man får väl ändå lite mer superskills som död, non?

bokblabla

Mamma skriver också på en bok. En deckare. Skitbra idé (hon är jätterädd att jag, hennes egen dotter, ska sno den och skriva boken snabbare än hon och casha in) som inte lär sälja för att den inte innehåller 1. våld 2. sex. Å andra sidan, om det bara hängde på blod och sex...lär min sälja som fan. Har lite problem med en av sexscenerna, som utspelar sig mellan huvudpersonen och en tjej i parallellklassen. Den känns lite omotiverad, men å andra sidan är det kapitlet en av det bästa i hela boken. Vägrar stryka! Won't kill any darlings!
Det där författare säger, att bokens karaktärer börjar leva sitt eget liv, har alltid avfärdat det som pretentiöst bullshit, men guess what, de börjar göra det. Det blir inte alls som jag tänkt mig. De blir liksom levande med egna viljor. Av sig själva. Tyvärr har ingen av dem ännu talat om hur jag kan motivera sexet mellan Miranda och Lovisa.

Bläddrade i Sofi Fahrmans bok. Den var mycket mer välskriven än jag väntat mig. Vilket inte säger så mycket. Men ändå. Tänk om ingen vill ha mig sen. Eller well, min bok.
Gud, jag vill ha feedback så. mycket. Jag vågar inte visa den för någon ännu. Om de inte tycker om den kommer jag på allvar bli heartbroken.

ofrivilligt rolig skylt i Lund

Blir alltid på gott humör när jag går förbi den här skylten. Vilket inte är så ofta.

Carl Gripenstedt gick ända till tingsrätten. Själv kom jag inte ens till Hedengrens. 19.00, Björn af Kleen och förlagschef Svante Weyler "i samtal". Jag kan inte tänka mig mycket bättre en måndagskväll än Hedengrens, af Kleen och Weyler. Ja, vad tycker vi egentligen om fideikommissen? Jag tycker att de skall behållas.
I stället:Huvudvärk på Ica. Skåning fick utbrott över avstämningen, vägrar packa upp, vägrar packa ned. Tant fick utbrott på Ica för att tant själv har glömt bort sina bonuscheckar. Centralfrysen pajad, medför daimglasstårta gånger fyra i personalrummet. Mina favoritpass stod som lediga på ledigtlappen, kalendern visar att jag har föreläsning.
Annars inget.

just när man inte trodde det kunde bli värre

Kreti! Vad säger du nu, då? Mamma kommer inte ihåg namnet på kondiset hon köpte det, men förklarade tilltaget med "ja, jag tycker ju inte om Halloween eller att det skall utkonkurrera alla helgons, men när det nu ändå blivit lite trend med spöken, så tyckte jag att, varför inte..."
Spöken. Stackars små grodor.
Trodde inte det var möjligt att hitta något kondis som kunde malträtera sina bakelser värre än Källströms, men här är onekligen beviset.

(Fan.
De ser ut att varit med om en bilkrasch. Blir nedstämd.
Just på grund av sånt här jag inte vill bli läkare.)

ja, faktiskt

Jag tycker inte heller dask på rumpan är något att uppröras över. Alltså, jag TYCKER verkligen inte det. Jag tycker det är milsvid skillnad mellan AGA och en smisk över rumpan för att markera. Tycker inte lätt smisk över fingrarna heller är något konstigt. Dask är inga slag. Misshandel är en annan sak.
Och en sak jag undrar över - hur kan man tycka att en lätt smisk över rumpan är det farligate som kan hända inom en familj förutom nattliga knackningar på dörren, men att verbalt psyka sitt barn är helt OK?
Eller föräldrar som bara SKRIKER åt sina barn? Som vettvillingar? Eller svär? Man ser ganska ofta föräldrar på ICA som jag så gärna velat göra hembesök hos om jag jobbat på soc. Inga överfilar, men sakerna de säger i rösten de säger det. Helt vidrigt. Och sen kategorin som tycker det är helt OK att uppföra sig som en kränkt fjortisprimadonna mot sitt eget lilla barn, eller föräldrarna som bara skriker "men sluta tjata då för helvete!".
Jag tycker man har gått extremt mycket längre om man skriker och svär åt sitt barn offentligt än om man i en pressad situation ger det lätt smisk över en blöjbeskyddad fettbetäckt liten stjärt. Jag tycker till och med en örfil framkallad av stress är bättre än regelrätt och upprepad iskyla.

"men han har ju inga kläder!"

Gud vad jag inte orkar med sånt här.
Visst, mycket fina visitkort, dock.

Och det här är också en mycket jobbig person. Visst, Bonniers kanske har mest inflytande i mediesverige, men så länge de publicerar bra böcker och Carl-Michael bara skit, "wow, jag är fjorton år och får säga FITTA FITTA FITTA!!! när mamma inte hör mig!", väljer jag nog Bonniers, ja.
Det enda underhållande med klittyböckerna är att den tecknade kvinnan på omslaget är otroligt lik chefens fru.

I de få drömmar jag haft där jag verkligen varit lycklig springer jag alltid. How come?
I natt drömde jag först att jag började gråta i personalrummet för att "jag saknar Småland så mycket, där människorna är snälla!"
Sedan var jag hux flux i Småland och hade sex i vattnet med ehhh, OK, vi skippar den biten, men i alla fall, jag plaskade omkring där tidigt en sommarmorgon i vår egna lilla privata strand, som inte var privat alls, men efrtersom det fanns så många långgrunda sandstränder behövde man aldrig trängas med andra.
Sedan gick resten av drömmen ut på att jag sprang upp och ned för backen som går mellan lilla stranden och vårt gamla hus, iklädd gul klänning och var så lycklig.
Gud vad jag saknar Småland.
Och alla privata stränder med den räfflade sanden och de mjuka små vågorna.
Och vårt hus.
Och gud vad fint det var med gul klänning, mörkt hår.

De som äger huset nu vill ha 3 miljoner för det. Är det inte lite oförskämt? I en miniatyrhåla i Småland, liksom.

När man står i kundtjänst får man ibland flotta alternativtröjor med reklamtext på.
Just nu gör vi reklam för ladie's night, vilket tydligen går ut på att påstått sexiga män spexar runt på en scen och medelålders kvinnor skriker i falsett och försöker röra deras ben.
Jag började dagen i kundservice och fortsatte i kassan, därav var jag den enda som inte bar röd skjorta.
Jag var litet nervös över att folk skulle tro att det var min privata tröja och jag var en av dem som tände på att se Martin Smörstenmark röra sig på en scen, men tänkte att så långsökt kunde ingen vara.
Det kunde de. Ytterst obehagligt att bli sedd som sådan.
När jag svarade en gubbe att jag bara gjorde reklam och inte alls varit där och itne alls tänkte gå dit (hmm, ja, jättebra reklam!) svarade han "höhöhö, ja, det är ju svårt att undvika det där!" och nickade mot mina bröst.
Jaha, vet inte vad jag ville säga med det här.

seriöst

Kan man ha haft (svin)influensa som kommer och går på en dag?
Jag hade samtliga symptom (huvudvärk, ont i nästan hela kroppen, kände mig rådbråkad, halsont, illamående, diarré JO, ni ville VISST veta, extrem trötthet - dessutom totalt okontrollerbar ilska - och nej, det är inte pms, det är redan avklarat- och hysterisk gråt och dramatik), utom feber i går (men jag har ju sen aldrig feber heller), i dag är jag pigg som den talspråkliga lärkan.
KONSTIGT!

all I know is that you will feel his bite tonight (II)

Barn 1: Bussen till mamma. Tvåtre år. Ulliga, ostyriga, blonda lockar, kritvit hud, blå runda, förvånande ögon. Dagisfröken placerade honom på platsen bredvid mig och han tittade förbluffat upp mot mig. Han luktade våt overall. Min enda instinkt var att plocka upp honom, pussa hans jordiga kinder, kasta upp honom i min famn och gå hem och steka korv och läsa en saga i soffan.
Barn 2: Sex, sju år. Hans mamma försökte få honom att lämna glassen och pengarna åt mig men han vågade inte och gömde sig ömsom bakom en stolpe och ömsom bakom henne. "Men om du inte ger henne glassen och pengarna så blir det ju ingen glass!" sa mamman, och då gick han meddetsamma till frysboxen och la i glassen igen! Fast då veknade hon förstås. Helt ärligt, jag fick tårar i ögonen.
Barn. Barn! Tänk att ha en liten son. En av mina väninnor fick barn när hon var nitton. Bebisen vaknade inte och skrek på nätterna. Han vaknade och skrattade. Där låg han och skrattade och pep för sig själv, men om man själv tänkte ta tillfället i akt och somna om blev han arg och började skrika, så det var inte att tänka på. Ibland tog hon honom i en bärsele och gick ut runt, runt på nätterna i Vasastan för att han skulle somna. Hon lade en handduk över hans huvud för att inte ljusen skulle distrahera honom. När hon lyfte på den strålade han överlyckligt upp mot henne, som om han bara hade legat tyst och väntat på att hon skulle lyfta på handduken.
Jag känner för att bli på smällen ("uttryck dig inte så vulgärt!" - citat mamma), flytta till Transsylvanien och börja plugga till läkare.
Vilken oerhörd tillfredställelse.
- Jaså, du läser till läkare? På Karolinska institutet då?
- Nej, i Transsylvanien.

korkad

Ja, det är väl det man är om man läser men inte förstår.
Jag vill fråga er, men jag betvivlar att någon av er har läst de texter jag läser nu.
Eller i och för sig, teori- och metodtexter brukar vara på ungefär samma nivå oavsett ämne.
Utgås det i från att man bara ska läsa och förstå? För jag förstår inte.
Jag förstår inte heller varför vi ska plågas med detta. Skall vi härdas? För alla dessa totalt meningslösa B- och C-uppsatser, en fil. kand, vad fan är det egentligen?
De som är tillräckligt duktiga för att doktorera klarar sig nog utan att ha skrivit en massa hobbyaktiga uppsatser på B och C-nivå förr.
Mitt gamla favorittutryck då, vielleicht begegner wir uns weider, aber da wo du mich verlässt hat, treffst du mich nie wieder. Tyvärr inte så sant.
Ja, vad har hänt egentligen, sedan er mich verlässt hat?
You are someone else, I am still right here.
Kanske bara med insikten att jag faktiskt inte kunde, att det kanske var så som han skrev, tomma tunnor skramlar mest.
Mm, från det ena till det andra, men av ganska mycket som jag inte är känd för, hör väl stringens i inlägg dit.

Äh. Det hörde ihop.
JAg saknar honom, våra diskussioner, hans åsikter om det ena och det andra, honom så jävla mycket.
Varje gång jag ser honom och hans nya välkläddhet har jag lust att skrika "vad VAR det jag sa? Och nu måste till och med du erkänna att det jag sa om tatueringar är sant!"
Gjorde han någonsin en?
Chanses are I'll never know.

Han undervisar nu.
JAg önskar han aldrig träffat mig eller sett mig.
Jag önskar jag sjukt vacker och såg sjukt av djävulen utvald ut och var sjukt smart.
Jag önskar att jag hade läst kursen och suttit längst bak i klassrummet och tittat på honom och han hade tittat tillbaks på mig och han hade inte vetat något, inte något.
Tillfredställelsen jag inbillar mig det måste ge av att vara en ganska ful och en ganska korkad och en ganska intetsägande och en ganska störig på internet men världens bästa IRL.
Jag avskyr att det känns som ens enda värde är det som reflekteras av andra.
Jag önskar jag hade kunnat få tillbringa timmar och bara höra hans på utläggningar utan att behöva säga något själv, så där som en bimbo, som AA, längst bak i klassrummet med tillfredställelsen att jag vet men inte han.
Jag avskyr att jag faktiskt verkligen, oavsett vilka amorösa känslar jag hyst för honom, faktiskt hat ihm geliebt och att det fortfarande, tro mig, jag har tänkt DRA åt helvete flera gånger och verkligen menat det, känns som en sådan förlust att inte ha honom i mitt liv längre. Haha, nu låter det som vi betydde jättemycket för varandra.

Han betydde jättemycket för mig.
Jag betydde inte mycket för honom, men det spelar ingen roll.


Nu sju timmar på ICA. Bland det enda jag verkligen gör bra. Hej.

apinstallation

Kom och köp. Bara femtiotusen! Apdelen handsydd av mellanstadiebarn. Garanterat exklusiv. Utöver installation även lampa samt potentiell brandfara. Tre överraskningar i en.

Mina två nya favoritböcker: Viktor bygger en bro av Jan Löf. Enkel och genial. Älskar den. Köpte den för 10 spänn i pixiutlaga åt mig själv. Eh, det var bara en. Den andra är faktiskt ingen favorit, men ändå så bra att jag får den gamla vanliga känslan, den att varför kom inte jag på det här, alla andra är begåvade utan jag et c et c ad infinitum eller i alla fall ad skafferiet och bullpåsen.
Recenseras i DN i dag, kanske även i Svd, har inte hunnit dit ännu, bullpåsen kom i vägen.
Älskar åtminstone delar av boken. Bra att vuxna inser att väldigt många barn faktiskt inte tycker det är så himla urkul med övernattningar när det väl kommer till kritan, en främmande säng i ett mörkt rum långt borta från mamma och pappa. (Gud vad man skämdes när ens kompis föräldrar fick cykla hem med en mitt i natten.)

en person som gör mig galen inte bara vid den här tidpunkten på månaden:

Susanna Hellberg på DN.
Varför är det alltid de värsta fjantarna som får journalistjobb? OK, Susanna kanske faktiskt kan skriva bra, det är ju omöjligt (för mig) att veta, de korta stycken hon faktiskt skriver i DNs bostadsbolaga pajasar hon ju effektivt bort.
Av de alla personer på min länklista, varvid samtliga skriver jättebra (en del som kanske inte imponerar på sina korta skrifter i bloggformat lika mycket skriver helt fantastiskt skönlitterärt, lita på mig!) är det bara EN som har ett journalistjobb. *
Skandal, tycker jag.
Närmast vill jag att Anna Klara strax ska återfinnas i en tidning nära dig.
Kanske på Hellbergs plats...? Faktikst väldigt gärna på Hellbergs plats!

*Hm, när jag nu läser igenom det här inser jag att det kan misstolkas. Bendel, jag menar förstås INTE att du är en pajas eller fjant bara för att du är journalist! Du är ju på min länklista och där hamnar bara de som är kvalitetsprövade. :P
Men fler än du på min lista** borde verkligen ha snappats upp. Skandal.
**Ja, och det där lät ju som du blev journalist bara för att någon hittade dig på min länklista. Haha.

Deprimerande att så många har en så låg syn på barn intelligens, kreativitet och skaparförmåga att när något barn gör något helt normalt för sin åldergrupp ses det som ett drag av genialitet.

STOPPA PRESSARNA

Det roligaste med idol är helt klart när Andreas Carlsson sitter gravallvarlig och förklarar att de var förvånande över att hitta talanger som Kevin på mindre orter och att "det behöver inte vara Stockholm, det behöver inte vara Göteborg, det kan finnas bra folk så här ute på landet."

Vet inte om det man ska tycka det är roligt eller väldigt sorgligt.

Vad då röker och ser svårmodig ut med sina stora ögon? Just hennes iakttagande (som väl bäst visas med hjälp av ett par ögon) är väl en ganska central del, känslan av att vara mitt ibland alla men bara delta som betraktare och ständigt stå utanför.
Gud vad jag kan identifiera mig med både den och den totala känslan av främlingskap inför kvinnans UTSPÖKADHET.
Och jag stör mig så som bara någon med PMS kan göra, på alla modebloggares tjat om att det var för lite kläääääääääääder. Tja, som sagt var borde titeln kanske vara en ledtråd, själv förvånas jag över att man inte kan inspireras av dessa miljöer. Måste man ha färdigutsydda outfits för att känna sig inspiiiirerad?
Alltså, vill man ha en aldrig sinande ström av kläder kan man väl fan gå på Sex and the City då.
Förövrigt, är jag den enda tjejen som varken fattat grejen med Dirty Dancing, Grease, hästar och Sex and the City? Seriöst, jag tycker ungefär samtliga deras klädval är något som bara skulle återfinnas på prostituerade från 80-talet och moderedaktörer.

Läs.

under tiden, i en annan del av stan

Under tiden var min mamma på födelsedagsfest hemma hos sitt tidningsbud* ("han hälsar till dig!") och efteråt, medan vi promenerade i Lärkstan, fick Ingrid och jag för oss att vi såg ett spöke i ett övergivet hus på Baldersgatan, och skrek oss hela vägen springandes till tunnelbanan.
Ingrid åkte hem till sin mamma för nattligt sällskap.
Jag sitter här ensam, men är alternativet spöket..., och kunde Coco så kan jag.

*som varken jag eller hon träffat förr

Coco avant Chanel

Enligt somligas bekantskaper var den seg. (Somligas bekantskaper klagar också som synes på att inte kläderna fick större roll. Tja, filmen heter Coco avant Chanel. En liten, liten ledtråd.)

Jg har sällan varit så här berörd. Jag vet att det låter förmätet...så...jag skriver det inte, men jag kan inte undvika att gilla en kvinna så intelligent, snabbtänkt, bitsk, självständig och ändå känslig men vad, det verkade, ständigt känsla av att inte passa in och inte vilja anpassa sig.
Dessutom - mannen. Mannen hon blev kär i. Tyvärr (jag googlade honom) ser han ut som värsta sortens strandlurk i verkligheten, men i filmen är han helt fantastisk, och ypperst lik en jag en gång kände. Tyvärr är jag inte lik henne.
När han klädde av henne, jag lovar att jag rodnade.
Coco, mannen (hans blickar på henne, de sexigaste scener jag har sett, ja, jag är puritansk), kläderna, godset.
En av de bästa filmerna jag har sett.
Måste, måste läsa biografin om henne.

kalle lind

Här har vi en till som ogillar SJ.
Jag älskar Kalle Lind.
Fantastiskt att hitta personer som både är smarta, snabba, välformulerade, roliga och under femtio.
Köp hans bok! Mycket, mycket underhållande läsning för det mesta.

Sterling

Till och med Kulturradion påpekar vilken kass student jag är!
Och faaaaan, de fick till och med "i hemlighet på Beyonce" rätt, även om min hemlighetsmusik mest är Gyllene tider.
Irriterande hur förutsägbar man är.
Men hörrni, jag gillar faktistk bara Berlin i teorin. I praktiken suger den. Det märks att det är en stad som för femtio år låg i ruiner, om man säger så. Och det märks att stadens invånare (om än inte i just den här generationen) var med och startade några världskrig, om man säger så.

(Grattis! Du är ständigt i opposition.
Du har pluggat väldigt länge och avhandlingen kommer.
Kanske. Innan du fyllt femtio.
Din mentala hemstad är alltid Berlin och du har någon gång i livet färgat ditt hår tulpansvart.
Du var ironisk innan den ironiska generationen och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground.
Du lyssnar i hemlighet på Beyonce.)

Hatar att jag publicerar det här. Avskyr när folk gör massa fåniga tester hit och dit och framför allt att de berättar om det för andra.
Nu är jag en sån själv.

Gud, fast jag märker att de skulle ha läst Englas blogg i stället för Psaltaren, Engla konstaterar att "allt går, bara man vill", något de kunde tänkt på där ute på sjöss, och sätter på sig ballerinaskor i stället för "heels" när hon fått ett skavsår.
Och jag ogillar verkligen att jag är elak mot henne, hon verkar verkligen vara en så himla snäll och omtänksam tjej, och jag borde faktiskt inte säga något, hur mycket har jag själv åstadkommit, inte ens en bebis och inga häpnadesväckande uppsatser eller djupa avslöjanden eller fängslande böcker eller ens tapetsering av hallen.

Italien

Läs Båtflykt mot döden i dagens DN. Har inte läst något sorgligare på väldigt, väldigt länge. Eller - visserligen - man läser väl lika sorgliga saker varje dag, men en notis om 5 döda här och 10 där berör en - mig - inte lika mycket som en båtflyktning som själv berättar, om hur de drev vind för våg i ett vatten som trafikerades av båtar som högst antagligen såg dem men stuntade i dem, hur dag efter dag gick, hur de läste Bibeln högt för ingjutning av mod men till ingen reell hjälp, folk dog en efter en. Av 73 stycken återstod 5 när någon räddade dem.
Passa även på att slå upp sid A23.

bevis på att SJ suger

Samma tåg, samma personer. På en minut steg priset med 40 spänn/person.

Jaja, gud vad dissigt det blev i de senaste inläggen, men jag måste göra skäl för bloggnamnet, eller hur?

En sak som gjorde mig överlycklig:
Ica har börjat med djupfrysta sojaprodukter! Kan knappt bärga mig tills jag får smaka dem. Blev så himla glad när jag såg det i kväll. Till på köpet upptäckte jag att de även börjat med BANANYOGHURT. Det har jag saknat i ÅR. Nu var den inte lika söt och krämig som jag hoppats, lika bra det, faktiskt.
(Har ni tänkt på att när man är riktigt förtjust i något låter allt man skriver som ironi?)

she was born to marry him

Det roligaste med "svenska hollywoodfrun" Anna Anka är inte hennes namn utan att hon faktiskt är väldigt lik just detta djur.
Kolla in affischerna som gör reklam för tv3s program!

man borde inte sova, när natten faller på

I stället borde man arkitektur- och inredningsvandra på Östermalm.
Ytterligare en bra sak med hösten: Man ser in i folks lägenheter.

Fick nya numret av Byggnadskultur i dag. Finns ingenting som får mig att vilja hålla för öronen och ögonen som den. Jag står inte ut med hur folk handskas med sina hus. Hur byggbolag och kommuner och privatpersoner bara tänker på profit, hur man kan riva veritabla KLENODER, hur man kan ta över en intakt 1800-talsvilla och blåsa ut rubbet och sätta in sina jävla spottar och köksöar och mosaik och sjösten in absurdum. Fine, om du har den smaken, ha den, men köp dig bannemig ett nytt hus då och förstör inte de fåtal gamla icke sönderrenoverade som finns kvar.
Och ja, nu får väl folk bli arga och så, men hur totalt jävla smaklösa människor river kulturarv, hus som faktiskt dare I say it, byggdes med kärlek och förstördes för all framtid av geschmacklose Leute. Och ja, jag anser att det finns en god smak och en dålig, och jag är i besittning av den förstnämnda och jävligt mycket för många av den sistnämnda. Så, nu fick jag det sagt.
Also sprach Göran Gudmunsson: "Tänk på huset som om det vore en veteranbil. Inte skulle du väl drömma om att såga upp sidan på en T-Ford för att pressa in dörren från en Toyota Corolla? Med gamla hus gör man så."
Alltså, jag hatar verkligen hur folk behandlar hus.
Och jag menar verkligen, verkligen hatar.
De kommer aldrig tillbaka.
Nybyggda hus kan man fortsätta bygga ända tills mänskligheten går under, vilket lär vara relativt snart i och för sig, men de gamla.
Sen är de borta för alltid.

Men gud vad alla koketterar med att de läser böckerna på engelska.
Ungefär varje undersökning som har gjorts visar att folk, även om de förstår varje ord och är mycket duktiga på det främmande språket, ändå förstår bättre och snabbare och bearbetar innehållet bättre om man läser texten på sitt modersmål.
Alltså, jag läser också Sophie Kinsella - och mycket annat - på engelska, men jag är inte övertygad om att den som läser en mer teoretisk text faktiskt vinner på att ha läst den på originalspråket hur duktig den än är på språket i fråga.

bevis på att lilla svarta sambo är en modern bok: De hade Polarn o. Pyret-ränder redan på 30-talet

Men vad bra att någon har skrivit och ritat om boken så att den blir "lovable" igen.
Den har alltid varit lovable.
Tragiskt att man inte kan tolerera att en bok skriven på 30-talet i Europa har "svart" med i namnen (tänk tanken att en afrikansk kvinna i Afrika i en tid där in- och utvandring var ovanligt hade skrivit om en vit pojke och kallat honom för lilla vita [europeisktklingande namn], jag kan bara inte få det som nedvärderande eller som minsta tecken på förakt) men att det känns helt OK att en utbildad kärnfysiker från Namibia städar ens hamburgerkedjas toaletter.

tecken på att man börjar bli gammal II

Man börjar intressera sig för tvålar.
Snart står man där och det enda man önskar sig till jul är snälla barn.

tecken på att man börjar bli gammal I

Man blir helt uppspelt och sprallig av att busschauffören frågar om man är barn eller vuxen.
Men, som min pappa konstaterade efter jag berättat denna glädjande nyhet, det frågar han sig också efter varje gång vi pratat.

Förövrigt, kom jag vid tretiden i natt på den perfekta lösningen:
NOLLTOLERANS för brott. Knappast 20 år för en snattad lakritspipa, men rejäla böter. Klotter: Det det kostar att sanera, inklusive personalkostnader och kostader av att handha fallet, naturligtvis.
Mord: 40 år.
Och aldrig kött i fängelset. Jag har ingen dold vegetarianagenda som i smyg planerar att ta över världen och oskyldigt "turista" i närheten av Paul McCartneys trädgård när alla vet vad jag EGENTLIGEN VILL, men att kött bidrar ganska mycket till växthuseffekten är väl klarlagt? Samt att det är dyrt. Interner har inte gjort sig förtjäna av dyr mat.
Sätt dem på vegetarisk mat och vatten och inför obligatorisk yoga tre timmar i veckan plus krav att läsa en skönlitterär bok i månaden. Ju flitigare man utövar yoga/läser böcker, desto mer poäng, som ska utdelas i klisterguldstjärnor belöningar i form av någon rolig aktivitet, får man.
Ja, jag menar allvar.
Tror det blir sjukt bra.

wow

Flashback är helt klart roligare än morgontidningen. Kul att Sveriges muslimska råds ordförandes dotter är fast med Mehdi Gazali i Pakistan. (Kolla på länken i Thorngntings blogg, lätt samma kvinna!) Gefundenes fressen för alla sverigedemokrater, vilken tur att media håller tyst så inga andra får veta.

Kom igen nu! Kan ingen svara på matteproblemet? Är det under er värdighet med så enkel matte? Jag vet, jag vet, det var på mellanstadienivå (tyvärr bokstavligen), men jag fattar verkligen inte.
Jag vet minst fem pers som är bra på matte som läser min blogg, nu räknar jag upp er för att ni ska känna er skyldiga: Gustav, Aioli, Richard, Tobias. Typ...fem!

magen på en kvinna som tydligen ser gravid ut

Har inte varit inne på Englas blogg på månader. Spännande! Bland det första jag ser är ett inlägg där Engla ber folk att låta bli att fråga om hon är gravid. Hon har ätit för mycket godis och gått upp "3-5 kilo" och tydligen har allt satt sig på magen och Engla ska nu bara äter nektariner et c till 1 oktober i stället för godis för att bli av med dem.
Engla ser ut, nytagen bild, så här.
Jag skulle vilja tycka det är roligt, men på något sätt så kan jag bara inte.

"Vi ses vid Filippi! Låt nu fridens liljor lysa över dig!" ropar mamma och smäller igen ytterdörren.
Hon lämnar mig med två böcker om teori och metod, ett packe pannkakor, en rulle Digestive och en dito mariekex. Helvete.

Vad säger ni? Funkar det att laxera? Kan ju vara värt det.
Jag menar, inte när det gäller riktig mat, men onödiga kalorier. Tomma kalorier, som det står i populärvetenskapliga böcker om näringslära. Vad spelar det för roll om man laxerar bort dem?

frukost

Bästa frukosten på länge. Potatismos (gjort själv!), lingonsylt (gjort själv!), snabbsaltade gurkor (inte gjort själv, köpta simmandes i en liten burk på Maxi, mycket kripsigare, smakstarkare och saltare än smörgåsgurka på burk), sojafärsbullar (gjort själv! tranans köttbullerecept med sojafärs istället), gräddsås (gjort själv!).
Det här var det godaste jag ätit på så länge.
Hoppas nu jag kan låta bli vitt bröd och billghetskakor på jobbet.

öppna din dörr

Måste komma underfund med hur högt musik hörs i huset. Jag hör sällan, om aldrig, mina grannar spela musik om jag är inne i min lägenhet. Det kan ju tyda på antingen välisolering eller att de faktiskt aldrig spelar något. En viss skillnad.
Att jag hör dem nysa och bråka tyder del två av meningen.
Jag vill ogärna bli anmäld till störningsjouren men jag vill verkligen inte bli påkommen i ett tommy nilsson-moment.

...eller att det karakteristiska tandborstsljudet skall höras ut när jag står tryckt mot ytterdörren, borstar tänderna och spionerar genom titthålet på grannen som låser sin ytterdörr.

på samma tema II

Lilla svarta Sambo.
Hm, vari ligger rasismen?
Läste någonstans att i böcker om vita påpekas det inte att de är vita och svarta ses som ett undantag eftersom deras kulör påpekas. Hm, ja, alltså, svarta var ett undantag i Europa på 30-talet när boken skrevs.
Jag älskar svarte sambo, den är en välförtjänt klassiker. Lättläst, enkelt men inte banalt språk, roliga bilder, spännande och rolig. Trots att den är nästan 100 år gammal verkar den faktiskt modern. (Ja, förlåt, det nämns ju att Sambo är svart, inte modernt.)
Jämför man med övrig barnlitteratur från i början av 1900-talet framstår den väl som smått sensationell, i dess avsaknad av moraliserande och pekpinnar och svulstigt språk. Bara en rolig bok om en pojke och tigrar som i utbyte mot att låta bli att äta upp Sambo tar hans kläder.
Roligt att många börjar mumla om att tigrarna smältes ned till smör när de sprang runt trädet, när de ska börja prata om varför Sambo är en moraliskt förkastlig bok. Haha, vad har ett gäng tigrar med det hela att göra?

på samma tema

Det är dessutom roligt att se hur argumentet mot sverigedemokraterna* ofta lyder. "Ni är sjuka i huvudet hela bunten" "grisjävlar" "äckliga as, hoppas ni dör" "ni förtjänas att rövknullas" et c.
Man bara wow.
Och de anser att de är den part som har det moraliska övertaget och som man bör lyssna på.

*Inte bara mot dem, förövrigt, utan ofta när man anser att någon har fel.

sverigedemokraterna

Jag har aldrig tagit del av Sverigedemokraternas partiprogram och är knappast insatt i vad de anser, men, rätta mig gärna om jag har fel, är inte det de driver primärt att invandringen till Sverige skall stoppas? När man hör det kan man ju tycka lite olika, t.ex. "avskyvärt!" "korkat!" "naivt!" "exakt så!" "nej, men minskas!" "nej, men färre somalier men fler irakier" "jaså, jaha" eller "hoppas det blir potatismos till lunch".
Jag förstår verkligen inte hur det kan provocera så oerhört och hur de kan behandlas som de gör i Sveriges medier. Så länge vi har demokrati så gäller det väl alla, även sverigedemokraterna?
Det är även fascinerande att se hur alla hatar sverigedemokraterna, men hur många invandrare de facto bemöts ute i samhället. Det finns en viss diskrepans mellan förväntat bemötande av en grupp man säger sig välkomna och vad man faktiskt i teorin gör, så att säga.
Jag är övertygad om att måååååånga tycker som sverigedemokraterna men inte vågar säga det.
Roligt även att om man tycker om invandrare, älskar man ALLA. Det finns liksom inga nyanser. Jag tycker många invandrare verkar totalt dumma i huvudet och det är verkligen synd att de fick uppehållstillstånd. (Ännu mer synd att många av dem skaffar många barn = hög risk att andelen dumma förökas betydligt.)
Jag tycker många svenskar också är dumma i huvudet och det är verkligen synd att de föddes här. (Men har den fördelen att de ofta inte skaffar lika många barn.)
Andra konstig saker:
1. "Omvänd rasism". Mm, för att det ska vara en "omvänd" rasism måste man alltså ta för givet att det bara är en riktning som är det normala, det vill säga, bara vita svenska kan utöva rasism mot invandrare, när det är tvärtom blir det en anomalitet. I min erfarenhet har invandrare lika många fördomar, positiva som negitiva, som svenskar. Araber och iranier brukar dessutom, av min ringa erfarenhet, inte tåla varandra särskilt bra.
2. Att man kan avsky kristna och vilja bränna kyrkor och skanderar högt vilka grisknullare troende är. Ja, eeeeh, kristna alltså, ehhhh, muslimer verkar fett nice alltså och islam är en fett cool religion asså. Heil Satan.
3. Att man kan acceptera att tjejer inte får delta i simundervisning, gymnastik och sexualkunskap. "Vi måste respektera olika religioner." Skitsnack. Dessutom är det föräldrarna man respekterar, att säga att man sätter barnet i första rummet låter lite ihåligt, kanske.
4. Att säkert hälften av er som läser tänker "hm, hon är säkert rasist". Till er - nä, faktiskt itne. Jag tycker om alla trevliga, intelligenta personer oavsett vad de är födda, jag ogillar varje korkad och elak person oavsett var de är födda.


Vi har nog inte kommit så långt alls, trots vår förmätna, officiella godhet, när vi fortfarande inte kan bedöma någon individuellt utan måste hetsälska dem bara för att de är från ett visst område. Ungefär lika skrämmande som att hata någon baserat på samma kriterier.

hjälp en svagsint (och önska mig lycka till på hgprovet, haha)

"I en familj finns sex syskon. Åldersskillnaden mellan de fem äldsta syskonen är två år mellan varje person. Medianen är 53 år. Vilken är syskonens medelålder om det yngsta syskonet är 44 år?"
Hur gör man för att räkna ut?

Nej, oroa er inte, jag tänker inte börja gräva i papperskorgar. Men medge, alla som varit studenter, att det är en frestande tanke. Mycket snabba cash.

Ja, just det ja. Ebba är en av få personer bland dagens uppsatta inom media jag faktiskt skulle vilja göra en tidning med. Fan vad bra den skulle bli. Är övertygad.
Vet någon vad för slags redaktör hon blivit nu?

je ne sais quoi

Helt ärligt. Jag är i princip aldrig avundsjuk. De olika personer under hela min uppväxt fram tills nu jag varit avundsjuka på kan jag verkligen räkna på ena handens fingrar, för att använda ett slitet uttryck, för att använda ytterligare ett slitet uttryck.
Visst kan jag känna "åh, jag önskar jag också...," men inget djupare.
Men Ebba.
Jag är så avundsjuk att jag kan gråta, och gör det. Några snabbt bortblinkade tårar med jämna mellanrum.
Jag vet inte varför jag jämför mitt liv med just henne. Jag tycker inte hon är den snyggaste kända tjejen, inte den smartaste, inte den mest sympatiska, inte den roligaste. Hennes blogg är ganska tråkig, så tråkig att jag tog bort den från länklistan för länge sedan, hennes bok var tämligen kass.
Hennes lägenhet, som ligger ute på hemnet, tycker jag är skitful, det ser ut som Engla bor där och har beställt allt från postorder.
Men bara grejen att bo i en trea ensam, en trea med utropspris fem miljoner! Och hon köpte den själv! Eller, det vet ju inte jag förstås, hennes föräldrar hjälpte kanske henne och om inte lär det ju varit en hel del ärvda pengar, men hon köpte väl den som singel, vad jag förstår.
50 tusen i månaden redan på Expressentiden, för att testa lip gloss och jeanshäckar. Ja, hon jobbade säkert hårt och målmedvetet, men det gör tusentals tjejer oavlönat hemma på rummet med exakt samma sak.
Jättesnyggt blont, tjockt hår (även om det var mycket snyggare innan klippningen, HA!).
För det mesta intressanta kläder. Ja, vad ska man säga då? Betydligt roligare och snyggare än alla Linn Gustafsson-kopior i randig tröja och tighta jeans och den där jävla korta luggen. Ebba är nog den enda modebloggerska som har kläder som jag genuint vill ha, och massvis av dem.
Ständigt nära ett hav och ständigt snygg.
Rika föräldrar, tryggt föräldrahem att återvända till, en syster i USA och på så sätt även USA greppbart.

Men jag vet inte, det kan inte bara vara det här, alltså, jag begriper bara inte vad det är med just Ebba som får mig att ta hennes framgång personligt.
Nu är hon tydligen ihop med någon miljadär. Och här sitter jag och överväger att börja samla burkar, mm, ni läste rätt.
Men alltså. Jag vill inte vara Ebba, men jag vill leva exakt hennes liv (dock inte i hennes fula lägenhet).
Och på något sätt, trots att hon aldrig någonsin har gett något djupt eller innerligt intryck, känns det som om hon skulle vara världens bästa vän om hon var ens vän.
Ständigt uppmuntrande, tröstande, igångdragande, med så mycket utstrålning och självförtroende och joie de vivre att förhoppningsvis något skulle falla över på en själv.*

*Förhoppningsvis gäller även det innehållet i hennes garderob.

Ps. Så här snygg var jag aldrig när jag spelade tennis.

fotbollsfrun och Nicole Silverstolpe

Är de de enda auktoriteter som finns i Sverige när det kommer till barn i allmänhet samt barnafödande? Jag vet inte hur många artiklar i diverse olika tidningar Silverstolpe "chefbarnmorska på Danderyds sjukhus" har figurerat i, nu senast i en artikel om perfektionism eller vad det nu var i DV, något man i alla fall inte främst förknippar med förlossningar.
Och så fort något handlar om barn, om det är barnmisshandel eller ett barn som ideligen tappar ena vanten på dagis eller blöjavvänjning så skall Fotbollsfrun skriva en krönika om det som stort slås upp; "jag såg ett barn tappa en vante en gång" och liknande intressanta iakttagelser (just det här har hon väl visserligen inte skrivit, men på samma nivå).
Kan vi få höra några andra experter nästa gång, tack.

fan

I morgon har jag och Hässelbys snyggaste en lunchdate. Gott så.
Mindre gott blev resultatet av det godaste bröd jag smakat. Ja, alltså, när Maria gjorde det. Förra, och första, gången jag gjorde det blev det helt klart gott, nu smakar det bara konstigt.
Kladdkakan, som är världens godaste kladdkaka (ja, när Maria gör den), smakade som en vanlig kladdkaka.
Jag vågar knappt göra desserten (jaja, lika bra att tala om vad det blir när jag nu avslöjar allt annat - Anna Klara, det blir vit chokladglass med hallonsås. Om du vill ha chokladsås i stället säg bara till, jag gör lika gärna det) eller huvudrätt.

Tydligen har min granne jobbat som kock på Operakällan. Kanske kan tvinga honom att laga en trerätters? Annars sablar jag ner hans böcker på Svds kultursidor om några år.

Är det normalt att äta svartbrända stekta saker?
Jag gör aldrig det, dels smakar det mindre gott med en tjock, förkolnad skorpa, dels sägs det ju vara cancerogent men det kanske är normalt? Jag är genuint nyfiken, alltså.
Vid inventeringen ger de oss alltid grillad korv och den här gången hade den tillfälliga personalchefen fattat posto vid de vegetariska korvarna. Jag försökte ta själv, men det fick jag tydligen inte, hon tänkte servera. Det fanns runt 10 korvar, ungefär hälften var totalt svartbrända. En var av på mitten. Naturligtvis plockade hon de svartbrända och den som var sönder (ena halvan tappade hon på det smutsiga bordet).
Visst visst, en söndrig korv smakar likadant som en hel, det gör även en mosad prinsesstårta och en platt kanelbulle, men jag tycker det är artigast att man tar det bästa först. De som kommer efter har ju ingen aning om att det fanns en bättre förr och blir glada om de får det nästbästa, för det är det bästa för dem.
Jag tycker det var så hejdlöst oartigt av henne att jag inte ens sa tack (vilket också var oartigt, men jag tycker inte jag var lika oartig som hon var). Men det kanske är normalt att tycka att svartbränt är lika bra om inte bättre än normalstekt?

snopet

Älskar att Sydsvenskan har under Lund som senaste nyhet "Myggig jävla håla vann!" Ja, de hade det utan citattecken, då.

svenska dagbladets värsta

Varför har hon håret förkammat ena ögat och varför stirrar hon så med andra? Mycket jobbig bild.

i've seen this room i've walked this floor

Fast då var det Paul med sin mjuka skånska, ideligen dragandes handet genom håret, tog av och på de sköldpaddsskalsfärgade glasögonen, fäktandes med armarna, sväljandes snabbt och hårt.
Vår grupp gjorde ett arbete om Camus. Främlingen. Paul hade, som alla djupa sjuttonåringar, ett ex av en sliten pocketupplaga nedstucken i sin skjortficka, berättade han, och om kulten boken hade gett upphov till. "...the cure, killing an arab....hettan, den stillastående luften, känslan av att inget är på riktigt...."
Ja. Det var då det. Vi hade S också. Hon var doktorand och att säga att jag avskydde henne kanske är lite för hårt, men ogillade då? Hon kom med fullt av faktafel, häpnadesväckande påståenden (det var något om 9/11, kommer inte ihåg exakt hur det var, men i stil med att det inträffade en majdag 1978 när hon var tre år och på väg till dagis) och läste allt innantill.
Yeah, and tiiiime can dooo, so muuuuch on yoou, mm, men oftast inte. Hon läser fortfarande innantill.
Vad ska jag göra? Slå lilla näven i bordet och säga "förlåt, men jag betalar ungefär 700 spänn för gång för varje föreläsning, är det för mycket begärt att man kan få en lärare som kan berätta fritt? Om det bara är att läsa böcker kan man göra det gratis hemma."
Liksom, på gymnasienivå fick man sämre betyg om man inte berättade fritt utan läste innantill. Mamma säger att doktorander inte behöver ha läst någon didaktiskt kurs, det stämmer säkert, men är hon fortfarande doktorand? Efter så många år? Och han man inte rätt att ställa några slags kvalitetskrav på en universitetsutbildning, oavsett vem som håller den?

tillbaks i Lund

Seinfeld, varm korv, billiggodis från Netto och en hårdrockare som spelar gitarr ståendes på soffans ryggstöd.

Själv ligger jag och läser min polares barnmedicinbok och väntar på kvällen.

officiell ursäkt till Stewie Wonder

Förlåt, det var inte du som är världens sämsta artist.
Förväxlade dig med Lionel Richie.
Nöjd nu, Guffa?

Tobias (och alla andra som känner sig manade att felsöka)

De vita molnen. De ska väck! Men hur?
(På utskriften, inte på lakanet.)

allt levande hör samman

Samma dag som jag först gick på en timmes yoga, sedan 45 minuters simning för att avsluta med det som Ebba skulle kalla power walk, föll min högstadiums gymnastiklärare död ner under en joggingtur i Vietnam.

hoppas det kommer på tentan

Mamma gick snällt på introduktionen medan jag var i Skåne.
Bläddrar igenom hennes anteckningar.
* XY, studierektor, hästsvans
* kvinna i randig tröja och grå/beige långkofta
* man med Hitlermustasch och svarta kläder

vem?

Sitter vid det kombinerade mat- och skrivbordet och försöker koncentrera mig. Min blick faller på en urriven notis. Jag är helt säker på att jag aldrig sett den förr.
Levande fiskar skjuts upp med raket
FORSKNING. Levande fiskar ska nästa vecka skjutas upp med en raket från Esrange utanför Kiruna. Syftet med experimentet är att få kunskap som kan användas mot åksjuka. TT.

all I know is that you will feel his bite tonight

Man ser inte fullmånen för allt regn.

Jag älskar det här typsnittet! Men vad heter det?

men ingen krokodille

Platta ytor är trevligt att måla på.

krokodil på danska heter krokodille

Älskade husen! Så mycket att jag vill flytta dit. Och förorterna, förorterna! Stora, fantastiskt vackra villor in abundance. Det vimlade av dem! Tusentals låg de där, som sprunga rätt ur en sagobok.
Förstår inte varför inte guideböcker fokuserar mer på bostadsområden. Hur dessa ser ut skiljer sig ju enormt mycket mellan olika länder och även landsdelar (jämför norrländska och skånska hus!). Jag kan väl dessutom inte vara den enda som får kicks av hus?

midt i krisen!

...men den danska dronninggemålen äter likt förbannat. Danskjävel!

Mja, OK då, vi svenskar har ju våra kära graffiti"konstnärer"...

man behöver bara titta på perrongskärmarna för att inse att danskarna är lite mer färgglada än svenskarna...

hyllie

Det vimlade av juicebarer! Just denna bestod av jordgubbar och fläder, hysteriskt god!

ah, betong!

Tunnelbanan i Köpenhamn var, liksom det mesta annat, mycket snygg! Dansk design utklassar oftast svensk...
Metron var förarlös! Otroligt spännande att sitta längst fram bakom den stora glasrutan och ha bra utsikt över tunnlarna och se om tåget växlade in på rätt spår. Det gjorde det.

rich books for poor times

Köpenhamn var betrodd med en väldigt fin taschenbokhandel.

gräddboll II

Man blir kladdig av att äta gräddbollar. Danmarks gräddbollar är godast i världen!

På de köpenhamnska gatubrunnarna finns det elefanter.

Netto i Malmö huserar i lite pampigare byggnader än i Stockholm...

döda viruset innan det dödar dig

Vore det inte bättre att lära sig nysa i armvecket* i stället för i händerna eller rätt ut i stället för att hamstra handsprit?
Alltså, jag har inte sett en enda intervju med en läkare om förkylningssmittostopp där de inte sagt att det är jätteviktigt att lära sig att nysa i armvecket, likt förbannat gör typ en av tio det. Usch, tycker det är ointelligent och/eller nonchalant att inte nysa i armvecket.

*Hindrar i viss mån luftburenhet. Stoppar virus från att komma på händerna som man i sin tur överför till allt möjligt och till någon annan stackare som tar på det.

Lund, Mjölby, Stockholm, Linköping, Malmö

Är det en tillfällighet att Hemköp och Åhléns alltid ligger i samma byggnad?

Jag kom in.
Förra gången jag sökte var jag på plats 74 reserv.
Visst visst, en obetydlig struntkurs på kvällstid.
Inom ett av mina favoritämnen.
Inom ett ämne, som dessutom lär vara en merit för det jag tänkte syssla med sen.
Med en av mina favoritlärare.
Jag kom in.
Den går i Lund.

Är det realistiskt att pendla till en måndagkväll i veckan? Inte mycket, va? Tidsmässigt hade jag inte haft något emot det, jag älskar att åka tåg, och man kan läsa och titta ut på hus och landskap. Men monitärt.
Varför kan ingen bara träda fram ur skuggorna, säga "it's for a good cause, god damn it!, eller det går bra på svenska också, och betala tågbiljetterna. Varför är jag inte född av rika föräldrar. Varför gick jag aldrig ner i vikt, köpte en Polo-skjorta och började spraya mitt hår? (= den rika pojkvännen).
Jag dör.
Introduktionen är om exakt en vecka. Obligatorisk närvaro. Om jag inte vill ha min plats är det viktigt att omedelbart meddela det.

väl timat

En riktigt bra sak med tidpunkten för Michael Jacksons död: Man fick för en gångs skull höra bra musik i affärerna och slapp alla övriga somrars plågor: latino och samba.

Maria tog med mig på ett café på Möllan.
I ett gick alla mina romantiska hippiedrömmar gå i kras. Ni vet, jag dagdrömmer om en lockig bebis i famnen, håret nedsläppt, fötterna bara, paisleymönstrade klänningar i motljus, ekologiska kakor bakade för egen hand, handplockade morötter och bananer och hallon och bla bla.
För det första verkar "hemtrevligt, personligt" när det gäller caféer ofta vara en fri översättning av dammigt, smuligt, smutsigt.
Kvinnor i turbaner, dreads, tokfansbyxor (hög linning, grenen nere vid knäna, pösigt tyg vid låren, tight vid anklarna), hår under armarna. Jag vet, jag rakar mig inte heller särskilt ofta där, men vad fan, mitt hår är inte en decimter långt och rakt och påminner om gula spindelben. Jag höll på att sätta toasten med tysk fulvariant av Nutella i halsen. Ungar som såg ut att ha bleksot, förpackade i tjocka lager av stickade, oformliga tröjor.
När musiken sattes på, började alla dansa. Runt buffébordet. I långsamma och helt ärligt jävligt konstiga rörelser. Med slutna ögon och orgasmmin i ansiktet.
Är det så här hippier egentligen ser ut?
Jag ville bara rusa ut och springa snabbt, snabbt, snabbt, så snabbt man kan springa när man är barfota (man springer sjukt mycket snabbare utan skor, det gäller inte bara i högklackat utan konstigt nog också gympadojjor), hem till Maria och låsa in mig i badrummet och raka mig över hela kroppen.

att gå på konsert

Är inte ungefär 90% av alla uppträdande sämre än albumversionerna? OK om man vill SE, SE, SE, RÖRA sin idol och uppleva gemenskapen med alla andra, det har ju varit en thrill ända sedan romartiden via nazityskland och straight into Bruce på Stadion, men att sitta och lyssna på det objektivt sett ganska dåliga resultatet sen?
Eller att gå på musem? Om min mamma läst det här hade hon hudflått mig, men fy fan vad tråkigt det ofta är. Jag sitter hellre hemma i en fåtölj och lyssnar på en studioinspelning och bläddrar i en bok och tittar på trycken där i stället.
De tavlor man, dvs jag, verkligen vill undersöka IRL, vill jag, just det - undersöka. Det gör sig inte riktigt på museum; att sniffa på duken, stryka över den, skärskåda den en millimeter ifrån. (Och så kommer alltid någon dryg person och säger överlägset "man ska faktiskt stå flera meter ifrån, så man ser sammanhanget"). Älskar man något vill man rent fysiskt gå in i det, inte stå flera meter ifrån och se sammanhanget. Fuck.

gräddboll

Tja, varför ha tråkigt i Stockholm när man kan ha roligt i Malmö?
Nä, just det.
Säger bara: Veolia transport! 219 spänn fast pris student, världens sötaste gamla vagnar med träkarmar och gamla säten.
Dagens bästa: Två timmars kvällspromenad i Lund. Jag älskar Lund.
Dagens nästbästa: lands sjö himmelssättningen av en ballong. Ett tiotal ivriga skåningar stod i den och några andra höll fast den medan de blåste (eldade) upp den. När den lyfte skrek ballongkillen haj dau och alla tio skåningarna skrek ett lyckligt unisont HAAJ DAAU tillbaks och vinkade till alla på marken.
Ja, vad kunde man göra mer än att vinka tillbaks?
I morgon Köpenhamn.

de kostade bara fem kronor styck på malmöfestivalen! eller hur är de fina?

Har alltid skytt kylskåpsmagneter som pesten (ja, vi har alla våra issues) men nu har jag, sedan i går kväll, oroväckande nog, nio stycken.

exotiska Malmö

fast vid närmare eftertanke...

...ska man väl ha skrivit C-uppsats för en fil kand?
Det har inte jag.
Epic fail, som dagens ungdom hade uttryckt det.

Ungefär som dagens kvällsmat.

filosofie kandidat

I did it! Jag gjorde det! Jag klarade det!
"Ja du Michaela, det här kan du ju bra, det märker jag", sa min examinator (som hade en tröja med Yazoo, ett av mina favoritband, samt på väggen bild av Keith Richards görandes reklam för Louis Vuitton). Va, kan jag? tänkte jag.
Vemodigt.
Jag är klar.

jag har lätt flyttat in i ett av norra Ö-malms bästa hus

Oj! Mina grannar sjunger opera, och de gör det dessutom bra.
Har hängt över trappräcket i en evighet någon minut och lyssnat. Hoppas det är den glade mannen med sidkammat hår och sköldpaddsfärgade glasögon.
Hade sån lust att sjunga med. Och sen kanske Prasslet* slår upp dörren på vid gavel och sjunger med han också, och den tyska tanten brevid mig stämmer in i ett dundrande BRÜÜÜNHIIIIIIILDE!

Tentan i morgon bitti. Helvete.

*Han kanske googlar sig själv, jag måste vara diskret. Och hans efternamn låter ju lite som folie, och folie prasslar. Gud vad jag är listig! Ha! Ha! Ha. Och sen om hundra år kan forskarna lägga pannan i djupa veck "ja, det finns många etymologiskt intressanta teorier om varför författaren kom att kallas för Prasslet, men en teori är..."

Det slår liksom aldrig fel; inför varje tenta jobbar jag varje dag, gärna extra långa pass samt blir sjuk. Jag är en sådan som aldrig får feber (jo, en dag var tionde år, det här dekadet inträffade det några dagar innan jul, helt underbart! JAg gick direkt hem till mamma och bäddade ner mig själv i hennes säng och beställde nyponsoppa och hon kom med den! När febern sjönk blev fötterna kokvarma, så skönt, jag fryser alltid om dem annars), bara meningslös huvudvärk och öronvärk, inget man kan sjukskriva sig för, inget man får några sympatier för, men ändå högst effektivt när det gäller att spoliera ens studieförsök.
jag fattar inte vad det är med mig, varför måste jag alltid skjuta upp allting till sista sekunden. En gång skulle jag läsa en amerikansk självhjälpbok som skulle ta mig ut detta procrastinating, men jag tänkte att äsch, jag läser den i morgon i stället.

när 6½ timme i kassan känns som en lättnad och något att se fram emot

"Av att inhibera inte bara egots representationella funktioner utan även deras jagrepresentationer. Även egots adaptiva, defensiva och medlande funktioner inhiberas - till förmån för de syntetiska funktionerna. Än en gång har den organismiska modellen fungerat som tolkningsinstrument för en typ av mystik erfarenhet."

Tja, if you say so.

Åh, måste alla bloggar helt plötsligt köra hej konsument från DN? Den har ju JAG tänkt sno i flera år.
Bäst att skriva klart min bok innan någon annan också kommer på den briljanta titeln. Kan man varumärksskydda en boktitel? Antagligen inte.

Ja.

Antal filmer sedda: 2 (Min granne Totoro - bra! Factory Girl - usel)
Antal bokstavskex ätna: Räknade inte.
Antal jambalayaluncher med mamma: 1
Antal tvättmaskiner tvättade: 4
Antal cafédater inställda på grund av tentamensläsande: 1
Antal sidor lästa: 5
Antal meningar förstådda: 2?
Min kognitiva förmåga är inte i korrespondens med det textorala meddelandet, som Geels säkert hade uttryckt det. Behöver alternera roll och subliminalt överta rollen som fantastisk.
Antalet bussturer i den gråregniga skymningen: 2.
Sunhouse, grå betong, grå himmel, grå asfalt.
Helt ärligt, var så lycklig över att bara finnas till och sitta bland allt det gråa att jag hade kunnat skrika.
These tablets does work, now doesn't they.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ JAG BRYTER IHOP! Fick just besked att det blir en munta!
Fast det kanske är bra, då kanske man kan distrahera med nytvättat hår och diskret betonade D-kupor?
Nej, vad billigt. Jag är ju skitdyr.
Överväger att maila och säga att jag har ångrat mig. Filisofie kandidatexamen can wait.

jag avskyr religionspsykologi

Äsch, som ni kanske märker försöker jag göra allt för att slippa plugga. Känner ni att ni har något att säga om alternation, legitemering, objektiva varseblivningar, roller, generaliserande gudsparter, attributationsteoretiska perspektiv, transcendens eller kvinnovetenskapliga synpunkter på Jung och analytisk psykologi kan ni ju höra av er.

några av mina favoritnamn, vilka är era?

Emilie/Emelie. Det är så mjukt och vackert och melodiskt.
Tor.
Fanny.
Blanche/Blanka. Blanka låter lätt galet men jag dras ändå till det. No fucking wonder, tänker ni säkert nu.
Abbe. Albert var mitt favoritnamn till min ljuslockiga bebis jag drömde om på mattelektionerna på gymnasiet, nu tycker jag Albert är ett ganska tråkigt namn men är väldigt förtjust i kortformen Abbe.
Jan och Gunnar. Femtiotalsfint.
Nike. Nej, inte med amerikanskt uttal, tack!
Thisbe. Lite väl tragiska associationer, kanske.
Dafne.
Febe.
Rut!
Imogen. Ja, oberoende att AK valde det till sin förstfödda. AK lackar dock på alla som uttalar det i någon slags hemgjord fransk variant, jag är nästan ännu mer förtjust i att uttala det faux french.
Milly Molly. Efter Millicent (som jag också tycker om) Margareta Amanda (läste ngn böckera om henne?). Milly Molly - så extremt sött, mjukt, gulligt. Kanske ingen över nio passar i dock.
Jag brukade tycka om Miranda, tills mamma sa att det lät som en spansk flamencodansare.
Själv har hon strålande glatt meddelat att hon kommit på ett namn till tvillingflickorna. (Det är ju roligt att gå händelserna i förväg.) (Nej, jag är INTE gravid!) Git och Lil! Höll på att dö. Git hette en av städarna i skolan, med blekt permanentat hår, bara klippt runt huvudet och inte uppepå, vilket generernade en imponerande ananasliknande huvudform, med Musse Pigg-tröja och jeans inköpta på Maxi (förlåt, Maxi) och stora träskor och åttiotalsglasögon när det definitivt inte hunnit bli coolt igen. Git enligt mamma är en kortform för Birgitta och ämnat som en hyllning till en av hennes bättre väninnor i Sthlm.
Lisen.
Lotten.
Griet. Är en sucker för nästan varje holländska namn jag ser.

Skulle gått upp tjugo i fem för att göra mig i ordning för yoga på Sats. Och OK, jag vaknade åtminstone, men konstaterade att det finns så oändligt många torsdagsmorgnar, jag behöver inte gå på yoga just denna.
Har just brutit nacken av en banan. Försöker bestämma mig mellan kursboken eller roligare böcker?
I förrgår var världens bästa dag:
1. Rabarberpaj till frukost.
2. Naturhistoriska riksmuseet samt två filmer på Cosmonova. Nhr är nog mitt favoritmuseum i Stockholm, spårvägsmuseet nummer två. Vilka är era?
3. Upptäckten av en briljant tvättstuga i källaren. Två tvättmaskiner samt ett torkskåp man kan proppa fullt men innehållet ändå torkar på en kvart. (Man vet att man är vuxen när man blir lycklig av en bra tvättstuga.)
4. Besök på Sture bibliotek. Lär ju vara Stockholms minsta (friskolors skolbibliotek inberäknat) men väldigt trevligt. Det första man ser när man tar trappan uppför i t-bana Östermalm. Lånade bl.a. en bok jag bläddrade i i Boston, om how to dress like a wacky chick (enda exet i Sverige skröt de stolt om!) , men det allra mest wacky var nog den här.
5. Promenad i vackra kvarteret runt Oscar kyrka. Storgatan 58; jag ska bo där! Kärlek vid första ögonkastet.
...Storgatan 60 går också bra. Jag är inte den som är den.

AK! Hotspotty med öppen mun i senaste numret av ELLE från ngn mingelbild. The sweet, warm skadeglädje.

ytterligare irritation

Att ett grönt omslagspapper med dödskallar går in som "pojkpapper" eller vad det nu stod.
OK, tro't eller ej, men jag tror inte att kvinnor och män är lika i allt i grunden. Knappast. Jag ser verkligen inte psykiska skillnader som konstigare än att kvinnor har livmoder och män har testiklar (och alla dessa transsexuella, de talar väl också för att det faktiskt finns ett manligt och ett kvinnligt psyke?) men det är ju ställt utom allt tvivel att sjukt mycket är pådyvlat oss.
Jag blir galen när jag ser blågröngrå sockor gå in som killstrumpor och något med dödskallar på automatiskt tillskrivs killar.
Samtliga mina barn ska bära jordgubbs-i-mjölk-rosa sparkdräkter, det är den ultimata färgen pour un bébé. Även om det dinglar en liten tvåcentimeters där.

Ibland önskar man att man jobbade på Konsum, så man fick säga något till kunderna. Vad säger man till kunder som hostar en helt ogenerat rätt i ansiktet, till exempel? Klart man inte fräser "man vad i helvete, gubbdjävel" (men det hade man säkert gjort på Konsum...), men att vänligt men bestämt säga "jag skulle föredra om du inte hostade rätt på mig utan höll för eller vände dig bort" är ju också rätt uppkäftigt. Det borde inte vara det, men det är det. Man tillrättavisar inte äldre, hur dåligt de än uppför sig.
Det enda jag kan göra är att ge oförskämda kunder den minsta och fulaste bullen och snälla kunder den största och vackraste.
Diskreta protester.

För övrigt, det där alla säger att män är de värsta? Knappast! Kvinnor är överlägset värst, de börjar runt trettio. Männen verkar börja vid femtio, sextio, typ. Förvånansvärt ofta heter de Kenneth, om man råkar få se deras kort.
(Kvinnorna kanske är väldigt stressade över att det är de som har huvudansvaret för hushållet och männen stressade över att de inte får upp k**en längre? Stress brukar som bekant göra folk mindre trevliga. Bara spekulationer...)

Andra irritationsmoment

Oförmåga att skilja på var och vart.
Oförmåga att skilja på lukt och doft. (Senast manifesterat i kursboken. Men vem vet, Antoon Geels kanske tycker bränt hår luktar angenämt. Då så.)
Stor bokstav i v:et i von när det gäller adelsnamn.
Stor bokstav vid t.ex. östermalmsbo. Östermalm är ett namn, östermalmsbo är det inte.
Ett e i tillägg efter datum. Det skrivs 12 juni, inte 12:e.
Genomgående översätta "i'm sorry!" med "jag är ledsen" när "jag beklagar" ofta är det korrekta i sammanhanget.
Dåliga översättningar över huvud, för att inte tala om översättningar där översättaren inte bara tar sig språkliga utan även innehållsmässiga grava friheter. Läste en intressant artikel om det nyligen i boken Bilderbokens hemligheter av Ulla Rhedin. I svenska Knacka på! står det ordagrant "Sju kaniner! Äter morot/ Äter blad" Detta översätts glatt, ja, översatt tillbaks till svenska då "Familjen kanin sitter vid bordet. Mamman ger ett salladsblad till Lulu, din minsta." Alltså, vad faaan... Från svenskans rytmiska till en tråkig, lång, intetsägande mening där översättaren hittar på lite själv och till och med namnger kaninen.
Konspirationsteorier. Gud, jag orkar inte mer "judarna styr världen i hemlighet", "familjen Bonnier styr Sverige i hemlighet". Om judar är framgångsrika beror det oftast på att de väldigt ofta (ja, faktiskt!) är både synnerligen intelligenta och drivna och att de som inte styr världen sitter hemma och surar och skriver ihop långsökt skit och publicerar på internet i stället för att själva sätta fart och bli något. Och well, den enda erfarenhet jag har haft av en Bonnier lämnade mig både förbannad och frustrerad men jag kan knappast förneka att de är drivna och ambitiösa. Vad det verkar.
Eller det där med Estonia. Som om verkligheten inte var tillräckligt hemsk och uppseendeväckande då? Man bara måste lägga in lite ryska maffian och bomber och att svenska staten (here we go again...) avsiktligt såg till att den sjönk? Jag förstår att anhöriga kan ha ett behov att lasta skuld på något/någon eller fantisera om att anhöriga i själva verket visst lever, men folk som inte ens har anknytning? Googla Estonia, det finns häpnadsväckande historier om "odöda" (är det bara jag som associerar det till zombier? varför inte använda "fortfarande vid liv" eller helt enkelt "levande" i stället...?). Att en person i det allmäna kaos som rådde precis intill förlisningen, samma natt skrevs upp som överlevande (och efter några timmar togs bort), är enligt flera bevis på att personen lever, men blivit kidnappad av svenska staten i specialchartrad helikopter.
Sedvänjan att ge godis och slikt till småbarn. Flera föräldrar som proppar sina bebisar fulla med det. Socker, glykossirap, härdade oljor, fem e-nummer. Det består mjukglassen av, och barn som knappt fyllt ett år får av sina föräldrar sina små tandlösa munnar fulla av skiten. Det äcklar mig.
Att jag är världens lataste student.

verkligen jordnära

Svd:
"Sessa med jordnära intressen. F.d. FN-praktikant med konstexamen."

Förövrigt: Jag avskyr verkligen förkortningen sessa. Ungefär etta på listan över språkliga irritationer.
Hoppas livligen att ingen av er säger det. I så fall måste ni sluta läsa min blogg nu.

varför läser folk kvällstidningar när allt det man vill veta står på flashback?

Tjejen som mördades av sin sjuttonåriga bror har en annan bror som heter Tåni.*

*med det stavningen

aporpå ingenting, eller apropå något

För några månader sedan lutade sig en kollega (ja, den kollegan) (nu var det en annan hon var arg på) förtroligt fram och berättade indignerat om en annan kollegas uppförande på hennes fest.
Kollegan förklarade för mig: Hon var inte ens bjuden! Vi hade pratat om det på jobbet och då hade hon kommit förbi och bjudit in sig själv! Alltså, jag bjöd alla på Maxi som jag tycker om, men hon var verkligen inte bjuden!

Det var inte jag heller.
Alltså, det är ju självklart, klart man bjuder dem man tycker om och umgås med, men att helt frankt rätt och upp och ner säga till någon man inte bjudit "jag bjöd alla jag tyckte om".
Är det bara jag som tycker det är a bit...eh, special?
Nåväl.

Själv är jag för tillfället mest upplagd för rabarberpaj och ränksmidande.
Har hittat världens bästa recept. (På förstnämnda.)

Exempel på vad som finns i lådan för värktabletter et c på jobbet:
Samarin, tigerbalsam och rakhyvlar.

Exempel på vad som inte finns:
Mensskydd.

och nu till något helt annat

Kan koalan kanske vara världens sötaste djur?

Just denna dog enligt Expressen av klamydia.

aaah, visst, snarstucket, men jag ska väl bara ha mens eller något (och dessutom är kvinnor så söta när de är arga)

En kollega kallade en annan kollega för "en jävla fitta", i negativ betydelse om nu någon trodde något annat. Fem killar runt ett bord och sedan jag.
Ok, jag är varken lättstött eller konservativ (...hehehe...) men jag blir faktiskt ganska pissed off.
Om det inte vore för att jag inte visste vad jag skulle säga skulle jag sagt något.
Men vad säger man liksom?
Läste någon gång någon amerikansk sexbok där författaren hävdade att Sverige i princip var enda landet i världen där man inte använde kvinnors könsorgan som skällsord, och att Sverige också var världens mest jämställda land.
Alltså, den dag då män inte har högre lön för exakt samma arbete, den dag där kvinnor inte anses (av såväl kreti och pleti som jurister) får skylla sig själva för att de hade kort kjol, den dag då en kille kan säga i stil med (just dessa ex tagna från briljanta Nanna Johanssons seriestrip) "jag hånglade med flera tjejer på skolan och nu har jag fått horrykte och ingen vill umgås med mig" "min flickvän är ute och reser i Europa men hon ringer hem då och då och kollar att jag fortfarande är oskuld" "jag har min skjorta knäppt ända upp, man vill ju inte bli sedd som en slampa", den dag där män på golvet inte anses veta mer än sin kvinnliga chef bara för att, den dagen tar jag kanske inte illa upp när en man hånfullt kallar en annan man för jävla fitta mitt framför ögonen på mig.

bra

Hundratals geronter i Oscars kyrka och jag var den som var mest konservativ.
I alla fall när kommer till uppträdande i kyrkor.

en sjuk sak

Jag kan inte blåsa upp ballonger.
Kommer ihåg på dagis, när vi skulle ha avslutningskalas för sommaren, jag kämpade och kämpade med ballonghelvetet till ingen nytta. Samma sak tjugo år senare.
Hur gör man?
Och jo, alltså, jag fattar att man ska blåsa in luft i den, men det funkar ju bara inte! Har jag världens sämsta lungkapacitet eller vad är det frågan om?
Jag har ju inte rökt en cigg i mitt liv. Eller jo, en (1) cigg har jag faktiskt rökt. Haha.

Ja alltså, min förra lägenhet då, jag lyckades äntligen bli klar med den i går kväll vid 22.30-tiden.
Nu är den och de underbara grå kaninerna vars bara uppsyn fick mig glad ett minne blott.
(Har inte sett en enda kanin i de här delarna av avlägsnaste Östermalm.)

Flopp! Mamma ska på medeltida kyrkexkursion, J & J är på road trip, E är på Värmdö. Leaves daddy and me. Jag skulle göra en hemgjord prinsesstårta men det är lite för mycket när det blir två pers.
Skulle köpa pastellfärgade ballonger (många rosa) och dito små tårtljus på Maxi men de hade bara sugiga sorter.
Allt går i stöpet.
Han fyllde år. Det här blir hans firande.
Jag har två presenter. Den ena är kanske den tråkigaste någonsin (ekologisk tops - ja, men bomull är den gröda som besprutas mest, och jag har läst att varje år dör tusentals människor av giftskador orsakade av bekämpningsmedel och om jag ger honom ekologisk tops innebär det en förpackning mindre av icke ekologisk - dessutom älskar han att peta sig i öronen), den andra är väldigt spännande. Jag och min polare sträckläste den på tåget ner till Paris i våras. Varning för riktigt äckliga bilder.
Jaja, och sen marsipan and the odd bit of chocolate, of course.

Efterrättsförslag:
1. prinsessrulltårta. Den diskreta versionen av vanlig, tänkte jag mig. Det måste ju gå? Man gör rulltårtebotten, smäller på hemgjort hallonsylt, vaniljkräm, vispgrädde, rullar runt, virar in den i marsipan? Känns mindre pompigt än en hel tårta.
2. Rabarberpaj med hemgjord vaniljsås. Så jävla gott.
3. Vit chokladglass med jordgubbar. Men de har höjt priset med TIO FUCKING SPÄNN på tiden mellan min sista rast och när jag slutade.
4. Pavlova med jordgubbar. Se ovan. Dessutom är jag itne säker på hur maräng i gasspis blir?
5. Marängsviss. Se ovan. Dessutom är det min favoritefterrätt, inte hans.

Men vad ska jag göra som huvudrätt? Ingefärs- och honungsmarinerade quornfiléer med cole slaw med päron och grönmögelost och ugnsrostade potatisar? Eller tonfiskpasta? Tonfiskpasta känns grymt vardags men är gott.

Gimme feedback!

blod är faktiskt ganska ofta väldigt tunnare än vatten.

"Säg hej då till lägenheten", sa mamma och då började jag förstås nästan gråta. Jag tror inte ens jag har något foto därifrån! Min första egna lägenhet någonstans, i Stockholm innerstad dessutom, med kökshyllor original från slutet av 1920-talet.

I dagens Svd skrev en grupp adopterade en debattartikel där de klagade på att Sverige inte gav dem tillräckligt med hjälp att leta upp sina biologiska föräldrar. Bland mycket de tyckte var fel var bland annat att de förväntades vara tacksamma över att blivit adopterade.
Eh.
Ja.
Seriöst, vad tror de alternativet varit?Antagligen ett liv som prostituerad, hemlös tjuv i någon slum någonstans?
Tror fan de ska vara tacksamma.
Det enda cyniska med adoptioner är att kalla det för människohandel.
De biologiska föräldrarna har av olika anledningar valt att lämna bort barnet, jag säger inte att det valet inte baserats på fattigdom, men det är inte så att någon rövat barnet och lämnat det på ett barnhem. Andra människor har valt att ta det till sig och uppfostra och älska det som sitt eget.
Så...en föräldralös uppväxt på barnhem bland hundratals andra och sedan utkastad på gatan eller en uppväxt med icke-biologiska föräldrar som älskar dig? Tough choice.
Alltså, jag är itne den som är den, jag samlar gärna ihop lite pengar till en enkelbiljett till Hübinette och company, straight into äkta fattigdom och inte Expressens version av den.

I call bullshit III

Men jo, jag håller med dig om en sak. Skitsnacket alla dessa vänstermänniskor kör med, om den fantastiska förorten, hur det var som att hitta hem, och att hela världen samlas på Rinkeby torg och ingenstans är Sverige så öppet, spännande och fullt med tja, fysiska och psykiska kryddor.
Lustigt då att de inte själva bor i detta självutnämnda paradis utan så långt bort de fysiskt kan komma inom Stockholm.

I call bullshit II

Nej helt ärligt Marcus Birro, de dog inte för att de var fattiga. De dog för att de sprang ut i ett rökfyllt, giftigt trapphus. Har en familj sex barn och alla springer ut i röken kommer obevekligen fler att dö än om en familj med två barn gör detsamma.
För några år sedan dog två tonåringar i min hembygd på exakt samma sätt. En mindre artikel i en riksblaska, blev det. Sedan knäpptyst. Inga ministrar och partiledare på begravningen, inga följetonger, inga krönikor i tidningarna.
Det är förjävla ohederligt och komplett bullshit att skylla sådana här vardagliga (jo, det är faktiskt vardagligt att bränder startar, och varje år dör ett stort antal människor i Sverige i bränder) tragedier på invandrarpolitik och klassamhälle.
Har man en stor familj och något händer den är det naturligtvis fler personer som dör än om ett enmanshushåll brinner inne.
Det har inte ett skit med STRUKTURER att göra, det kan en åsna räkna ut med röven.
Men grattis, du fick just 10 extra pk-poäng.

Expressen sjunker fan bara lägre och lägre.

...och branden på Hisingen då? Tja, kanske snarare för att de blockerat nöddörren och sedan några smarta jävlar, ur samma invandrargrupp som de själva, tände på för att de var sura över att de inte fick vara med?
Säkert den svenska statens fel. Säkert.

skicka dem till Lyxfällan

"Barnbidraget gick till hyran".
Vad faaan, jag har aldrig fått ett barnbidrag i mitt liv. De tog min morsa och betalade hyran eller köpte mat för.
Jag var runt 10 när vi var på "semester" första gången. I Finland. Övernattandes på vandrarhem, of course. (När jag växte upp, som faktiskt inte var länge sedan, var det ett treat bara att ha sommarlov.)
Jag hade bara ett par, samma par, byxor under hela mellanstadietiden.
I dag har jag inga par jeans.
Expressens chefredaktör, eller vem han nu var, mannen i yngre medelåldern med flint och runda kinder, skriver i alla fall som brasklapp att svenska barn såklart inte enligt internationella mått lever i fattigdom, men att man ska "försöka säga"det till ett barn vars klasskamrater som åker till Thailand och har en ny cykel, eller vad nu exemplen var, att man själv inte har råd.
Ja. Helt ärligt.
Inte bara försök, utan SÄG det. Det är ens förbannade plikt som förälder. Alla har inte en villa i medelklassförorten. Alla har inte bil av senaste modell. En del har föräldrar som inte har råd med resor hit och dit. En del har föräldrar som inte har råd med en cykel men ett paket cigg varje dag. Det finns sommarjobb. Många kommuner har jobb vigda åt högstadie- och gymnasieungdomar.
Jävligt mycket är prioriteringar.
Jag tror de flesta i Expressens serie är jävligt dåliga ekonomer. Man har inte råd med inträde till badet men men har råd med tatueringar (ok, jag vet inte när den tillkom) och kex? Ett Singoallapaket i veckan under året är ett badkort på sommaren för kidsen.
Och nej, kex och saft är fan ingen mänsklig rättighet, inte ens i Sverige.
Och klart det finns verkligt fattiga även i Sverige och det är ett jävla HÅN mot dem att ta upp 14-åringar som inte har råd med sneakers för 1500 eller har tvättstuga i lägenheten, även om de riktigt fattiga barnen knappast behöver svälta, vi i Sverige har den oerhörda LYXEN (vad är det, tre länder i hela VÄRLDEN?) att få gratis käk i skolorna. Riktig, varm mat. Tillagad, även om den är, gasp horror, det på centralkök.
Alltså, när jag var tonåring stod det i tidningarna om kändisarna som köpte en tröja i varje färg och man bara "hahaha! vilka slösande idioter!" och i dag visar Engla sina gummistövlar, en massa par på rad, i skiftande färg, och på något sätt har det blivit normen och alla som inte can keep it up rubriceras av Expressen som fattiga.

Chanslösa i märkeshetsen. Har inte råd med de rätta kläderna. Sveriges nya fattigdom.

FATTIGA BARN
Gustav 14, äger bara ett par jeans
Chanslösa i märkeshetsen, Har inte råd med de rätta kläderna.
LOTTA GRÖNING: På sajten finns ropen på hjälp.
Många barn lever i fattigdom - vad ska politikerna göra?

Antagligen slog Expressen just nytt smaklöshetsrekord.
Vad är det det brukar kallas? Ja, just det. Arrogans och perspektivlöshet.
Under den tiden jag har skrivit det här texten lär ett hundratals barn i andra länder svultit ihjäl. Förlåt mig, Expressen och Gustavs familj, om jag inte har något medlidande med storebror svartrockaren och lillebror hip hopparen som vill manifestera sin musikstil på kläderna men måste tvätta oftare eftersom de bara har ett par underdelar.

tack för påminnelsen, Expressen. Även om ni väl ville ha motsatt reaktion.

Ni läser väl briljanta Ingerö? Läs även hans Hanne Kjöllerlänk i inlägget ifråga.
Vilket underbart privilegium att bo i ett så rikt land där avsaknad av egen cykel, märkesskor och sommarsemester innebär att man lever i fattigdom.

hot

Hallå, naturvetare! Jag liter benhårt på er.
Jag tycker inte det är roligt att blogga på blogspot, men jag vägrar att överge ma whole historuh inklusive inläggens kommentarer.
Inget ser fint ut, en ganska kort text ser stor och klumpig ut, det blir inget fint att lägga upp bilder.
Jag vill ha bloggagratis! Jag vet att man kan överföra hela sin blogg till wordpress, men de är ju ännu värre.
Jag vill att ni, ni är ju så smarta*, ska fixa min blogg till bloggagratis ändå! Ni CAN do it! Se så! Sätt igång! Auf geht's!
Annars slutar jag.

* Det här är alltså inte ironi. Jag hyser stor respekt för naturvetare. En sak att plugga in en massa fakta, det behöver man inte vara jättesmart för, men att tänka i KTH-banor, jag skulle aldrig kunna komma i närheten, jag fattar ingenting! JAg är genuint stort imponerad av folk som fattar sånt.

I call bullshit

Och på vilket sätt skulle en åttarummare ge ökad trygghet i katastrofsituatoner? Det är väl snarare kontraproduktivt med en stor lägenhet om man ska samla ihop sju ungar? (När miljonprogrammet byggdes var det heller inte så många muslimska storfamiljer i Sverige, jag ser inte varför man skulle tagit med i beräkningen att någon gång i framtiden Sverige kanske skulle få en enorm invandring från områden med många barn? Men klart det ska tillgodoses när man nybygger NU, men det är en annan sak.)
Eller fem ungar i det här fallet, familjens pojkar var ju trots sin ringa ålder ensamma nere och lekte på gården vid tiotiden på kvällen. Men är man man så är man!
"Skulle det här kunna hända i ett svenskt område?" frågade sig enligt ngn tidning ngn rinkebybo efter branden. Tja, bränder kan väl hända överallt, även dödliga sådana. Och dör en hel familj så blir det liksom fler offer om de har många barn än om de har få, det behövs det kanske inte så mycket hjärnkapacitet för att räkna ut.
Det står ganska klart att kvinnan med familj hade kunnat räddats om de inte hade gett sig ut i trappuppgången som av allt att döma inte haft så mycket giftig gas (?) om inte kvinnan i vars lägenhet det brann lämnat sin dörr vidöppen när hon själv sprang ut.
Är argumentet att det här aldrig skulle ha hänt i ett så kallat svenneområde att somalier inte har samma säkerhetstänkande? Eller att det är SVeriges fel att de (om det nu är så) valt att inte tillgodogöra sig informationen, antingen genom att inte bry sig om att läsa den, ta den till sig eller genom att inte lära sig språket?
Eller är det helt enkelt så att även om man faktiskt vet vad som gäller är det nog ganska lätt att drabbas en panik? Rädda människor agerar sällan logiskt. Jag förstår att chockade människor gärna vill projicera skulden till något annat, t.ex. Svenska Samhället och Staten, men det är lite lågt att tidningarna också försöker göra det.

Och jag vet, det kanske inte är passande att dra upp det här i samma inlägg, alltså, KLART det är oerhört tragiskt, det behöver liksom inte ens sägas, men det räckte för att jag skulle läsa att alla tjejer, i högst skiftande ålder, satt hemma, medan en 8-årig och en 3-årig pojke lekte ute ensamma för att få mig en smula irriterad. Kanske bara en tillfällighet? Mycket möjligt. Men att många flickor sitter inne medan deras bröder gör lite hur de vill är inte en tillfällighet och det gör mig förbannad. Ännu mer att Sverige hänvisar till respekt för tradition och religion.
Det är inte OK att särbehandla barn. Det är inte OK att hänvisa till tradition och religion.
Det är inte OK att jämställa manlig omskärelse med kvinnlig könsstympning.
Jaha, killarna får sin förhud bortskuren, det är tråkigt att de inte själva får göra det valet i vuxen ålder, men det är helt sjukt att flera flickor får sina inre blygdläppar kapade, likaså hela sin klitoris, samt de yttre blygdläpparna ihopsydda och att folk försöker rättfärdiga stympningen med att killarna minsann också blir utsatta för övergrepp. Ett fucking myggbett i jämförelse.

Folk klagar på att Sverige är så ojämställt, vi är väl världens mest jämställda land, men klart det finns mycket kvar. Däremot klagar man inte på behandlingen av tjejer och kvinnor i vissa invandrargrupper? Jag vet, det är jobbigt att bli kallad för rasist av idioter som uppenbarligen inte klarar av att leverera några motargument, men det är ännu mer jobbigt att tusentals tjejer i dagens Sverige växer upp under förhållanden som vi lämnade för flera hundra år sedan och att ingen vågar ta deras parti.

Sisterhood! Hell yeah. Låter skitfint att säga högt till höger och vänster, så kanske ingen märker att man inte gör något för att hjälpa alla sina nyinflyttade sisters. (När fan har t.ex. vänsterpartister annars brytt sig om att respektera "tradition" och "religion"?)

I går var det en kvinna som började gråta i min kollegas kassa. Kvinnan hade tagit två bröd som skulle, med mängdrabatt, kosta fyrtio kronor. Rabatten gick inte in och min kollega ringde avdelningen, vilket vi måste göra eftersom:
1. 7 av 10 kunder kommer ihåg fel pris, har tagit fel produkt, inser inte att en rabatt som gällde förra veckan inte nödvändigtvis gör det även denna
2. Om det stämmer måste de lägga in den i datorn - vilket naturligtvis redan borde vara gjort - så att inte fler kunder inte får den dragen
Kvinnan blev dock vansinnig och försökte få min kollega att be om ursäkt för att hon inte trodde på henne, som tålmodigt förklarade varför hon var tvungen att ringa, varpå kvinnan började gråta och gick till sin man som bara "aaaaw, lilla gumman, kom hit."
Jag vet inte vem jag tycker sämst om, kvinnan eller hennes man.

gnäll

Haha! Såg en artikel i DN, där de intervjuade folk i rullstol. Roligt att de utländska besökarna var så tacksamma att åtminstone en av dem var nära att börja gråta över tillgängligheten, medan de svenska bara kom på negativa saker. En av dem sa åtminstone att det antagligen fanns bra saker också, men de tar man ju för givet.
Lite av svenskarna i ett nötskal. Ett förjävla gnällande och flagrant blundande för att vi lär vara det land i världen som har det bäst i ungefär allt.
Läs Tankar från en mamma av Hanne Kjöller. Jag håller inte med i allt och jag tycker Kjöller - för att vara ledarskribent för DN, goddamn it! - skriver riktigt uselt, men poängen är ju sann - svenska mammor har det bäst i världen, ändå är det enda man hör hur jobbigt allting är och sällan någon som faktiskt uttrycker tacksamhet för världens bästa föräldraersättning, världens längsta föräldraledighet, världens lägsta barndödlighet, eller ens för sina barn.

it does makes difference, neneh och youssou. iaf på din musiksmak.

Jag har varit förtjust i Michelle Obama sedan första gången började läsa om henne. Hon har allt jag tycker en kvinna ska ha - intelligens, sympatiskt utseende, längd, humor, självdistans, omtänksamhet, drivenhet och feta lår. Nu läste jag att hennes favoritartist är Stevie Wonder. Stevie Wonder. Stevie Wonder!
Antagligen den gräsligaste artisten som någonsin har funnits? Övriga artister bland musiksmaken, som hon tydligen själv tyckte var bred, inkluderade Beyoncé och någon rappare.
Btw, är det någon som har sett en svart hårdrockare eller punkare någongång?
Är det inte lite konstigt att (tydligen) bara identifiera sig med folk som har samma hudfärg som en själv?
Lycka till med att lösa rasmotsättningar när folk inte ens kan uppskatta musik gjord av någon med annan färg (ja, men det är ju faktiskt så det onekligen verkar vara, i fall efter fall efter fall efter fall, nu senast statuerat av frun till personen som enligt ngn tidning "valde mellan den vita och svarta sidan men sedan valde den svarta").

II

Min au pair-familj söker ny au pair-mädchen. Fick ett infall och googlade deras namn på datorn på jobbet på rasten. Deras nuvarande barnflicka heter också Micaela, dock med den stavningen. Han var bara ett år, han lär inte ha något minne av mig längre. Han är fortfarande den enda jag skulle ge mitt liv för.


Det är en grej… Jag skulle vilja diskutera den med er, ni anonyma ip-nummer som jag kanske eller kanske inte känner i verkligheten, men jag kan inte.
I natt drömde jag att jag skrev ett brev till en av kassaledarna, en av de unga, solariebruna, med långt löshår och långa lösnaglar. Hon jobbade inte i dag, men hon och några andra som inte heller jobbade satt av oförklarlig anledning uppe i lunchrummet och slängde med håret och åt avokado. Tänk om jag hade skickat brevet. Typ mailat i sömnen.
Min favorit var kassaledare i dag, alltid snäll, alltid rättvis, ställer alltid upp, tänker alltid på alla. Så lätt att bara be få prata med henne i enrum några minuter, förklara allt. Herregud, nu låter som det jag gjort något hemskt, något jag måste bekänna. Hardly. Jag är bara försatt i en för mig ganska svår ganska akut situation som jag inte vet hur jag ska kunna komma ut ur. Jobbrelaterad. Och nej, jag är inte på väg att få sparken, tvärtom. Tiderna haglar.
Det känns som man sitter längst ner i en stor grop, och i teorin är det bara att klättra upp, även om det är lite ansträngande, typ. I praktiken är väggarna glashala och det är inte ens så att man kommer upp två decimeter och rasar sedan ner en, man kommer inte upp alls.
Jag vet inte vad jag ska göra och vem jag ska prata med.

händelserik dag

Kunderna slåss med paraplyer. Det regnade fan inte ens.

Lyssnar på Redondo Beach med Patti Smith, tänker på nio olika sorters tårtor, har just ätit jordgubbar, tänkte måla mina tånaglar ljusrosa, i något slags fåfängt försök att framstå sötare (för vem fan då?), men nagellacket har varit borta i månader.
Det finns inte så mycket att vara uppspelt eller nervös för länge, tänkte jag senast i morse. Inget värkande molande varannan helg, inga förhoppningar, inga besvikelser. Naturligtvis såg jag honom i dag bara för det. Aubergineklädd. Färgmässigt. Med några polare.
Jag backade tillbaks bakom den hylla jag kom ifrån. Tog några tvångsmässiga rundor runt frukten.

På tunnelbanan, han som aldrig kommer att bli greve, lillebrorsan, slängde sig ner i sätet mittemot, tillsammans med flickvännen. Flickvännen hade sprickor på hälorna. Han som aldrig kommer att bli greve hade en klackring. När ett säte bakom blev ledigt drog flickvännen med honom dit, ”nej, varför ska vi sätta oss där!” protesterade han som aldrig kommer bli greve, och rufsade henne sedan i hennes råttfärgade hår.
När de gick av kastade han en snabb blick på mig. Igenkännande? frågade morsan i telefon. Jag vet inte. Hej på dig CS, tänkte jag men sa inget. Det gör jag ju aldrig.

morgonkronologi

Vid fyratiden kommer ångesten, vid fem fiskmåsarna, vid halvsex solen, vid sex solen rätt in i sängen.
Nu ska jag till jobbet.

religionsvansinnet måste få ett stopp

1. "Slöjmord." När jag först läste forumleringen på bloggen politiskt inkorrekt, trodde jag det var en föraktfull formulering av någon som tydligt ville visa sitt avstånd mot kvinnor som bar slöjor genom att reducera henne från människa till klädesplagg GUUUUUD vad pretto och bullshit det där sista lät då, men tydligen är "slöjmord"en vedertaget begrepp när man talar om kvinnor med slöja som dödas..
2. "Smädat hennes religion." Nu börjar det bli riktigt olustigt. Jag tycker visst hon skulle ha skadestånd för att han bara slängt ut henne och sonen med högst godtycklig motivering. Jag värjer mig extremt mot det slentrianutsklängda "kränkt" men det där tycker nog till och med jag var kränkande. Men att ge skadestånd för att någon har smädat ens religion!?
Någon måtta får det faktiskt vara. Jag tycker inte man kan betrakta sig som ett upplyst land om man inte tillåts att säga vad man vill om en religion. Dessutom, om nu kvinnan får skadestånd för att hennes religion är kränkt, borde det inte då vara motiverat med argument i stil med "i koranen står det att mord på icke-troende är OK = islam bygger på koranen = tydligen, som i fallet ovan, anses människorna VARA sin religion = bevis för att muslimer vill visst döda alla? Nej, exakt.
Förlåt, men det här vansinnet måste få slut. Och FYI, jag tror visst på Gud. Och jag är övertygad om att det inte spelar någon roll vilken religion man har, bara man är en så kallat "god människa", och nej, jag är inte intresserad av att föra några diskussioner om vad det är, jag vet vad jag lägger i det, jag struntar i vad ni lägger i det.
Jag undrar även vad för slags bräcklig tro man egentligen har, om man låter sig knäckas eller provocerar i den milda grad att man ska ha skadestånd för av att någon snackar skit om tron i fråga eller kommer med motbevis i form av "amen människorna är elaka och barn dör i cancer, därför finns det ingen gud".
3. "Tyskarna är guds fiende." Ja, jag tror nog det uttalandet, dessutom när det baseras på vad EN tysk (som dessutom är ryss...) har gjort, är i sjukhetsparitet med att knivdöda en annan människa, om än sjukhet på ett annat plan. Det oroar mig något att det tydligen var fler än en som kom med detta uttalande.
4. "Fler demonstrationer planeras." Demonstration mot vad? Att en uppenbart psykiskt störd person knivhugger en annan människa till döds? Ja, det är tragiskt, hemskt och sjukt. Kanske dock inte lika sjukt som att göra en vanlig människa som ett med sin religion och att religionen fortfarande, i västerländska så kallade upplysta länder, tillåts agera som någon slags förmildrande omständighet åt endera hållet.

Vad jag vill:
Att det ska vara tillåtet att säga och tycka exakt vad man vill om religioner.
Att det ska vara förbjudet att agera diskriminernade mot någon baserat på dennas religion.
Att rasism skall gälla från båda hållen - är det inte OK för mig att kalla dig för jävla muslim/neger/blatte är det inte OK för dig att kalla mig för jävla kristen/svenne heller.
Jag har liksom svårt att tro att vi någonsin kommer att komma tillrätta med några problem om vi inte börjar behandla alla lika.

Jag säger som John Lennon, was is over - if we want to.
Det är ganska uppenbart att flera inte vill, även bland de som själva hela tiden framställer sig som oskyldiga offer.

saker i utseende jag har lite svårt för:

Tatueringar
Piercingar som inte befinner sig i örsnibbarna (nej, högre upp, inte OK. Annanstans på kroppen än mindre OK)
Vänsterpartiet i allmänhet och AFA i synnerhet. Ojsan, det var visst inget utseende. Whatever.

Saker jag inte har svårt för:
Hår! HÅR!
Badhuset, höstterminen sjuan. Jag var 12 år. Millan och de rakade sig under armarna. Jag gick hem till min bror och sa på det självsäkra och lätt överlägsna sättet man säger när man berättar något man är övertygad om att man har rätt i och att man kommer få fullt medhåll om, att ja, det är störtfånigt, att de rakade sig under armarna trots att de flesta bara var 13. Han tittade uttryckslöst på mig och sa "du kanske också ska göra det".
Jag har gått på stan sommartid med orakade ben. Och det är inte för att vara exprimentell, anti, uppseendeväckande, rebellisk, som vissa tolkar det. Det är av den simpla anledningen att det är varmt och jag vill gå med kjol och klänning trorts att jag varit orakad utan att behöva dra på mig någon slags skyddsutrustning (också känt som strumpbyxor) för att skona känsliga människor på stan.
(Btw - de enda som tittar äcklat är tjejer. De män som verkar noterar det har utan undantag tittat intresserat och nyfiket. Inte ett uns av äckel i deras blickar. Btw igen - jag har som medvetet - och OK, ibland omedvetet - experiment gjort det till min grej att vara orakad första gången - INGEN har någonsin kommenterat eller ens verkat märka, om det ens har märkt det har det inte visat någon som helst negativ inverkan på deras framfart.)
Men nåja, för att lugna alla - jag föredrar rakade ben. Jag sparar till en vaxning som jag aldrig verkar ha råd med. Jag föredrar klart salong före elevskola, för på salong får man ett bra resultat till skillnad från elevskolorna som lämnar hälften.
Men! Under armarna! Det är så jävla snyggt med hår där, runt någon centimeter. Skitsexigt.
Det finns inget mer deprimernade än känslan när man står i duschen, rakad överallt. Man är som en asexuell, helslät, kall skyltdocka.
Jajjaa, jag veeet, ni tycker det är "äckligt" "osexigt" "svettigt" "okvinnligt" "aplikt" med hår under armarna.
Det tycker inte jag. Jag tycker det är estetiskt tilltalande, kvinnligt, sexuellt.
Och jag är inte köpman Mats Nilsson.
Jag har kommit till det stadiet att jag fullt ärligt kan säga, if you don't like what's on offer, go shop somewhere else.

Det är en jävligt skön känsla.

Well, om nu det sexuella utnyttjandet av ungarna gjorde honom "varm om hjärtat", vad var då vitsen med att skjuta greven?
Seriöst nu, visste ni i att många, som det här kallas, infekterade vårdnadstvister, är det relativt vanligt att den ena partnern, företrädesvid pappan, plötsligt anklagas för sexuellt utnyttjande av barnen? En anklagelse så allvarlig att den inte kan ignoreras, ytterst svår att bevisa, och även om partnern frikänns, är han för alltid misstänkliggjord.

Personligen hoppas jag att alla de som hittar på falska anklagelser om sexuella övergrepp, be it om en våldtäkt man själv blivit utsatt för, eller något ens före detta skulle begått mot gemensamma barn, well, how should I put it, men. Tja, typ DÖR.
Jag vet inte hur mycket lägre man kan sjunka utan att själv döda någon?
Och nej, att medvetet komma med falska anklagelser är INTE samma som att anmäla vid MISSTÄNKE utan bevis. Det är en milsvid skillnad.

PS. Nu kommer säkert ngn anonym kommentar ifrågasätta varför jag läser en blogg som -gasp, horror!- har reklam för SD längst ner. Svar: Bloggen ifråga låg på första sidan på wordpress som jag av nyfikenhet tittade på. Är inte jättenöjd med blogger. Skulle man kunna överföra hela argungdombloggen till bloggagratis hade jag gjort det. Dock inte till wordpress. Not good enough!

Nästan allting hamnar på chiffonjén. Giraffen, som mycket olyckligen bröt ett ben i flytten, pappas gamla bebiskor, hårborste, gamla mjukdur, waldorfdockan.

Anteckningsböckarna tillhörde farbror Egon. Egon tyckte om många saker, en av alla dem var att ta hand om unga lovande konstnärer. Anna Klara, Egon Nielsen-Möller står med! Bland annat. Tyvärr lär nog inte telefonnumret vara aktuellt längre...

Hittade en helt hemsk apmask i flanell bland sakerna. Den skulle man inte vilja vakna mitt i natten av att den stod lutade över en, tänkte jag, och nu kan jag förstås inte tänka på något annat, fy fan vad läskigt, nu vågar jag inte sova. MAMMA, KOM HIT!

hjälp mig snälla!

Jag har blivit ordentlig, börjat mäta min farfalle i decilitermått i stället för att bara sikta och hälla i et c. Jag har även börjat försöka läsa upp vissa av mina betyg.
En del av er kanske har koll på att jag SUGER på matte. Jag sitter nu och bokstavligen svettas, ok, svetten kanske beror på den tryckande värmen, över min MELLANSTADIEBOK. Jag ska aldrig mer tala illa om folk som inte kan uttrycka sig klart, jag står ju faktiskt på en treårings nivå när det gäller matte så jag skall nog kasta sista stenen.
Problemet är att det ju aldrig förklaras. Det utgås från att man har någon pedagogisk lärare med en pekpinne och sedan bara massa övningsexempel i matteboken.
Jag har i alla fall fattat att parenteser räknas ut först! Sedan gånger, sist plus och minus. Gud vilken ahaupplevelse. No fucking wonder att mina matteprov gick som de gick. Men:
Så här står det i ett exempel där de just förklarat att tal som står i anslutnign till parenteser skall gångras:
5(3+7) = 5 x (3+7) = 5 x 21 = 105.
Alltså, jag dör, varifrån kommer bloody tjugoett!?
Jag räknar ut det som:
Först parentesen då, som blir 10, sedan gånger 5, som blir hundra femtio, inte hundrafem! Vad gör jag för fel?
Sedan är det massa annat också, när man ställer upp i tabeller, men jag fattar inte hur jag ska skriva av dem.

All hail.

/Vänta förresten, kan det vara så att de i stället för att skriva ett plustecken tänkte ha ett gånger mellan tre och sju? Men förlåt, det är oförlåtlig! Man får inte skriva fel! Det här var dessutom i en "grundläggande matematik" från Linköpings uni som jag hittade på nätet, pedagogiskt förklarande för suckers like me.

Nu vågar jag inte lita på dem längre.
Jag behöver en äkta naturvetare.
Och jag behöver honom snabbt.

Om media nu verkligen vill hedra Michael Jacksons minne kan de ju ge fan i att göra det han säkerligen minst hade velat (visa privata bilder på honom och barnen) och i stället, säg, samla in en hundring för varje gång de skrivit skit om honom innan hans död, och sedan skänka pengarna till rädda barnen. Skulle bli några miljoner, va.

djur

Apropå musar. Om än annan sort.
Stod just och övade på en minuett av Bach* när mamma ringde och väste "den är tillbaka".
"Den" är ett odefinierbart djur som första dygnet har:
1. Ätit tre fjärdedelar av en frilandsodlad tomat från Strängnäs. Det mesta av inkråmet var borta men det mesta av skalet kvarlämnat.
2. Kissat på mammas tofflor.
Hon trodde att den sedan gick ut därifrån den kom för att aldrig mer återvända.
Hon hade fel.
När hon kom hem från läkaren upptäckte hon att frukosten var uppäten.
Hon är helt säker på att skivan med danskt rågbröd fanns kvar i påsen, för hon hade länge stått och funderar huruvida hon skulle gå till läkaren för prover med fastande mage eller ej, och till slut kommit fram till att det var bäst att inte äta något innan om det krävdes fastande mage för provernas skull.
Brödpåsen låg nu på golvet med tomt innehåll. Alla som känner min mamma vet att hon aldrig skulle lämnat något på golvet.
Dessutom var en lampskärm nedriven och på ett exemplar av Diskulogen, en medlemstidning för släktforskare, som låg på skrivbordet i ett annat rum var det nytt bajs. Alla som känner min mamma vet att hon aldrig skulle bajsa på Diskulogen, den är hennes bibel.
Djuret tycker om ekologisk mat.
Djuren kan klättra.
Djuret puttar på saker.
Jag åkte genast dit, till ingen nytta. Vi ser inget djur. Vi hör inget djur. Det finns därinne. Vi vet inte hur vi ska få fram det. Vet ni? Vi vet inte ens vad det är för något. (Vet ni?)
Jag hade i och för sig många tips, mamma nappade inte på något.
Bygga en fälla som mumintrollen gjorde när de fångade sandlejonet.
- Vet ej ritningarna för bygget, även om det väl mest var en tom burk under sanden, vänd upp och ned eller något i den stilen? Inte överdrivet realistiskt. Ingen tillgång till sandstrand i lägenheten.
Bygga en bro från bordet, längst ut ligger t.ex. en äppelbit. Djuret springer ut på bron. Bron tippar över. Djuret trillar rätt ner i hink med vatten och drunknar.
- Kräver mer ingenjörskunskaper än jag har. Fan vad jobbigt att hålla på och balansera. Och dränka någon, fruktansvärt. Klarar inte ens att göra det mot en råtta, eller vad det nu månde vara. Utan vatten ingen vits, djuren kan ju obviously klättra.
Spela flöjt.
+ Funkade i Råttfångaren från Bremen.
- Råttfågaren från Bremen var en saga som torde ha noll verklighetsbakgrund.
Sätta en grund bunke med något gott i mitten. Runt om i burken t.ex. vattenlöslig vattenfärg, honungsgegga, whatever, något som fastnar i djurets tassar när det senare kryper tillbaks till sitt gömställe, så vi kan spåra upp det.
- Antika mattor med honung och målarfärg.
Hälla ut blandade legobitar på golvet och se om de sorteras. (Ja, jag har läst någonstans att råttor är väldigt ordningssamma och tycker om att strukturera upp saker de hittar. Hade varit ytterst fascinerande att hälla ut en back på golvet och nästa morgon upptäcka att inte bara bitarna låg i färgordning utan även storleksdito. Ännu mer fascinerande om bitarna inte bara var sortere utan även hopbyggda. Jaja.)

Senaste idéen, som ska prövas i morgon bitti, är att öppna balkongdörren, sätta sig i närheten men utanför djurets blickfång (vilket inte är så lätt att avgöra var det är ngnstans eftersom vi inte vet var djuret håller hus och således inte var fan den har sitt blickfång) och placera ut matbitar. Först en liten nära dörren. En lite större ännu närmare. En ännu större precis i öppningen, dock inte tillräckligt stor för att mätta. En skitstor utanför. När djuret väl är ute tacka och slänga igen dörren.

Om den kissar på mattan jag ska få, då jävlar.

* Jag blandade även med min favorit Stilla natt, samt Äppelbo gånglåt, för att riktigt plåga mina grannar. Den finns faktiskt på Spotify, kollade nyss, så att ni kan höra hur hemsk den är.

hipp

Kan man inte spela en bra poplåt (80-talet vimlade av dem!) rätt upp och ner utan måste legitimera dem genom att ta någon seg remake med konstiga ljud i bakgrunden halvslött sjungandes av en tjej i fula kläder och snedklippt lugg med hack i bosatt i Berlin?
Är så jävla trött på COOLHET.
Föredrar en oironisk, glad, trevlig Engla anyday.

ja, vad ska det här vara för titel då? fisting? bebisar? vattenmelon? musar?

Apropå bebisar, ja, jag kom osökt att tänka på dem, de ska ju bara ha en mycket tunn huvudkudde, mer som ett ihopvikt örngott.
Anna Klara tipsade om ett översättningsjobb för Harlequin, jag beställde deras provöversättningar men hann aldrig översätta det, och nu är den tillfälligt borta i någon flyttkasse (ja, brukar vräka ner allt i kassar ist för lådor). Iaf, jag skummade igenom, och döm om min skräck när mycket var explicita sexscener, med bland annat fisting!
Jag trodde Harlequin handlade om sjörövare med kråsblus och eyeliner och korkskruvslockar som bar omkring kvinnor i solnedgången och matade dem med kokosnötter, inte om fisting på hotellrum.
Jo, men vad har det här med bebisar att göra?
Ja, alltså, kvinnor (eller iaf i böcker) säger ju alltid att föda barn är som att pressa ut en vattenmelon genom ett hål litet som en...gurka. Låter ju ganska hemskt, och kanske skrämmer mer de kvinnor som ännu inte fött sina barn än män, men visst, det kan ju vara roligt att skrämma de förstnämnda också, SYSTERSKAP!
Men alltså...om jag fattat det här med fisting rätt? Man kör upp en knytnäve? Låter ganska hemskt, är det verklgien så? Men om det nu är så, ett nyfött barnhuvud är typ mindre än en knytnäve, kanske inte min, men många mäns i alla fall. Hur kan det göra ondast i världen om fisting skulle vara angenämt (vilket jag iofs tvivlar på)? Bebishuvuden har dessutom fontaneller som vill bara är till för att huvudet ska kunna tryckas ihop vid förlossning?
Alltså, jag ifrågasätter inte att föda barn gör ont, mycket gör ganska ont faktiskt, men jag är lite trött på det där tjatet om vattenmelonen.

kuddtips!

Apropå säng. Har alltid haft besvär med de flesta huvudkuddar, vaknar med nackont och huvudvärk. Har velat köpa en sådan där anatomiskt korrekt kudde från men de kostar ju typ tusen spänn! Värt det om det funkar, men det kan man ju inte vara säker på innan man sovit på dem.
Nu läste jag i en rolig bok jag köpte i Boston att man kan pröva att rulla en ganska stor handduk och lägga den under nacken. Det har jag gjort de senaste nätterna, det är inte bara bekvämt, jag har inte haft ont sedan dess! Ingen kudde alls alltså, bara den hoprullade handduken i nacken.

solen

Den lyser rätt in i min säng vid sjutiden på morgonen. Det kan säkert vara trevligt under en mildare höstsol, men nu bränner den. Fascinerande att den kan vara så stark bakom dubbla fönsterrutor. Förresten, det där med att göra upp eld med en glasbit...? Jag hoppas man måste göra något aktivt själv? Kul om man skulle börja brinna!
Men OK, antagligen inte. I alla fall, till och med jag, som annars är extremt morgrontrött, far upp som ett skott när jag inser att man inte kan fly undan det hemska solbadet.
Det finns inga persienner, inga gardinupphängningar, ingenting. "Det där fixar säkert din pappa när han kommer!" viftar mamma avvärjande, i sin vanliga Karlsson på taket-pose. Visst, det gör han säkert, men hur ofta kommer han?
Vi hade heller inga gardiner, vi hade en gul persienn i badrummet och en i mammas sovrum, resten av villan hade ingenting ("kom ihåg att laestadianerna tyckte att gardiner var djävulens långkalsonger, det ligger säkert något i det"), i lägenheten vi flyttade till hade vi heller inget, mamma hängde upp ett gammalt lakan som hon fäste i väggen med en gaffel. Det var någon på väggen hon satte fast den i men det såg ut som den var intryckt rätt in i väggen.
Så hade vi det i flera år, ett lakan fastsatt med en gaffel, innan mormor dog och vi ärvde hennes tunga, gröna toile de jouy-gardiner.
Här finns inte ens något att sätta fast ett gaffel i.
Sätta upp gardinstänger? Ja, men hur gör man det? Dessutom är det synd att förstöra så vackra fönster.
Jag skulle vilja ha en hissgardin med svensk tenn-mönster (det var med för några nummer sedan i Sköna hem, från ngn villa i Stocksund, har jag för mig, jättefint!) eller tunna, vita, krispiga, florliknande, men hur mycket skyddar de?

barn i bil

Faktarutan "så undviker du katastrofen". Riktat åt alla de tusentals som helt glömt bort att de har sitt barn med sig, eh? Kanske bättre att ge obligatorisk information vid BB att barn inte kan reglera värme på samma sätt som vuxna?
De flesta barn i bilar torde inte bero på att föräldrarna glömt att ungen sitter där utan på att de faktiskt inte fattar faran.

Känner mig förövrigt riktigt omogen, ännu mer än normalt, när jag läser vad andra skrivit om Antichrist. Detta ständigt vrålade "misogyni!".
Om det hade varit en man som flippat ut, hade det varit manshat då?
Ibland känns det som om livet, konsten, traditionerna, filmerna, musiken, ALLT är en tävling. Den som hinner skrika misogyni/homofobi/rasism först vinner.

tummetott made her do it

Ursäkta den suddiga bilden, det kändes inte helt OK att dra fram ett stativ och börja zooma.
Bilden ifråga föreställer i alla fall en man som fick "lite ont i magen" (för att sekunden därefter beställa en stor kyckling satay) och därför, till servitrisens skräck, damp ner på golvet i fosterställning.

JAg blev bjuden på allt igår! Middag på riktig restaurang, bion, biogodispåsar gånger två, dricka. En tumme skuren som fylld falukorv (ni vet, den rätten tar man slicar upp korven och petar in t.ex. paprika i skårorna, så såg såret ut från sidan, från undersidan ända upp till översidan och genom halva nageln, SNYFT, ja, minus paprikabitarna då) måste föra något gott med sig också, förklarade hon. Så himla gulligt och generöst!
JAg måste börja datea på riktigt.
Jag är tillräckligt konservativ för att slippa må dåligt över att slippa betala halva notan.

film

Ja, ska den här filmen ses eller ej? Jag älskar kläderna, miljön och Colin Firth. Jag avskyr replikerna, slapstickminerna, musikvalet och det faktum att hela filmen verkar vara buskis.

Anna Klara och jag var på bio i går. Antichrist. Den perfekta datefilmen. Skämtar bara!
Fantastiskt tilltalande (estetiskt...) scener men under filmens gång avskrev jag den mer och mer som ett Hostel eller Saw för den intellektuella, kvasifilosofiska medelklassen och ville bara att den skulle ta slut så jag kunde springa, ja, snabbt komma från biosalongen.
Dock - den är haunting. Har tänkt på den varje gång jag vaknat under natten och hela morgonen.
Nu vill jag nästan se om den.

för första gången sedan jag flyttade hemifrån; ett eget, riktigt kök!

inflyttningspresent från mamma

En paisleymönstrad sidenkimono.

på maxi

T9 hade tydligen rätt.
(Försök att skriva ica maxi med t9 på och se vad som händer.)

i stora rummet

Jag har alltid drömt om en inbyggd bokhylla. Nu har jag en.

i paris

Paris kan vara enda staden i värlen där de har katter på hyllorna i apoteken.

...och taxövergångar på gatorna.

i mammas trappuppgång

Varför har inte jag ett tidningsbud som önskar glad midsommar med en stor bild på Tingeling?
Tidingsbudet och hon (mamma)skriver ibland meddelanden till varandra på tidningarna.
Första gången jag såg hans namn, Pontus, tyckte jag det stod Postus.
Passande för ett tidningsbud annars.
Notera att personen som återgäldat hälsningen har skrivit "klad" i stället för glad.
Ser ut som personen i fråga heter Knif-Blenda.

namn

"En grevinna kan inte heta Nicole."
Nej, jag tycker faktiskt inte det.
Nicole är nog ett av de värsta WT-namn jag vet.
I flera år har jag velat publicera en lista över namn jag tycker är hemska, men det kan jag ju inte göra, jag vet ju inte vad samtliga ni som läser heter.
Men om vi kör med några som blivit väldigt populära de senaste åren?
Jag hoppas innerligt att ingen av er råkar heta det ändå (och då inte för att jag ogillar namnet utan för att det känns onödigt att eventuellt göra någon ledsen):
Vincent
Nova
Neo
Nemo
Tindra
Engla
Leo
Leon
(Både Leo och Leon tycker jag i och för sig är ganska fina - på rätt person. Beklagar, men jag tycker inte tunna glutenallergiker med vitt rakt hår hör hemma där.)
Ja, och sen hela WT-falangen: Nicole, Melissa, Jennifer...
Köpte Stora boken om namn av Colette van Luik. Underhållande med kändes som om den var gjord på en eftermiddag, dessutom med en del irriterande faktafel.
Ifrågasätter dessutom en del uppgifter som att "Mies" skulle vara ett påhittat namn?
Det är väl ett hyfsat vanligt holländskt namn?

Själv är jag förövrigt en sucker för shakespearenamn- och bibelnamn.

hur hänger det här ihop?

Enligt tillförlitliga källor bränner en halvtimmes promenad cirka 150 kalorier (variende beroende på vägunderlag - plant/backigt, kroppsvikt, intensitet et c.
Ett kilo kroppsfett motsvarar ungefär 7000 kalorier.
Att gå ner fem kilo på fem veckor med en halvtimmes promenad om dagen låter lite väl överdrivet.
You do the math.
Alltså seriöst, ni får faktiskt gärna räkna ut det, jag suger på matte.
Det känns dock som de glömt en nolla i kaloriförbrukningen.
150 gånger sju blir väl 1050 och inte 7000?

lågt, men...

Gud vad kvinnan till vänster ser ut exakt som en person som döper sin dotter till Nicole.
...och kvinnan till höger ser ganska mycket ut att heta Nicole (kanske inte just på denna bild, dock) och digga Mallorca. (Ja, men det är enligt hennes egen utsago.)
En grevinna kan inte heta Nicole.
Punkt.

Jag har internet igen! Jag har semester! Jag har google!

and tiiiime goes by so slowly, and tiiiime can dooo so muuuuch on yoooooouuu.

Wait a f-g minute! Är det här han? Ja, det vet förstås inte ni. Han är ju inte det minsta bleksiktig och vattenögd.
Well.

Jag och I delade på en misslyckad mjukglass med tutti frutti-smak i förrådet. Sockerförbudet brutit första dagen på nya rundan. Lyckat.
Mår illa.

trevlig blivande greve

Jag hittade hans blogg!
Jag tar tillbaka allt jag sagt.
Nog för att jag kom ihåg honom som sån, men det var trots allt långt över tio år sen, om inte ännu mer, jag senast såg honom.
Mitt senaste minne är nog faktiskt att han, jag, brorsan och hans brorsa satt och spelade spel på min rosa matta i mitt flickrum med blombuketter på tapeten.
De hade haft med sig gräddkola och blivande greve J von E uppmanade sin lillebror att inte äta upp alla kolor som de precis gett till mig och brorsan.
Vilken gentleman.
Och jag kallar honom stel.
Men han hade en ganska stel pose när han satt där med benen i kors, har jag för mig.
Blir jag någonsin utbjuden till G ska jag baka min smarrigaste mandelmassetårta som ersättning and he'll never know att jag försöker göra upp för dåligt samvete.

Jag såg hans lillebror, lillebrodern som aldrig kommer att äga några slott och herresäten eftersom de som tillhör släkten tillhör de sista fideikommisen i Sverige, häromdagen.
Han bor, enligt Birthday, också i Hjorthagen.
Med pannan i djupa veck marscherade han förbi busshållsplatsen och gick, till min stora skräck, uppför min gata.
Han bar en portfölj under armen och tittade aldrig upp från asfalten.
Vi var aldrig bra vänner.
Jag måste ut till G igen.
Jag drömmer om stället på nätterna, upprepade gånger.
Ska jag gå med i Facebook igen och skriva till storebrodern med förfrågan om att bara få sitta i trädgården, springa under ekarna, rusa genom korridorerna och uppför låsta avdelningar, de avdelningar och kapell som hans pappa låtit låsa eftersom han är övertygad om att det spökar där...?
"Käre J! Det här kanske tycks som en konstig förfrågan.
Du kanske inte ens kommer ihåg mig.
Min mor och den framlidna grevinnan var goda vänner alltsedan studietiden i Uppsala..."

Jag kan ju utelämna att i drömmen gjorde han mig på smällen.

last night I dreamed I went back to G again

Rosorna blommade och jag gick och plockade hundkex längs grusstigen vid backen och stod vid slänten och tittade ut över ekarna och ängarna. Greve E B von E satt i skuggan vid kortsidan av huset och lutade sitt huvud med det borstiga, korta håret mot den kalla stenfasaden.
Blivande greve J B von E kom gåendes mot mig, lade en hand på min mage och sa "perfekt!" innan han gick in i huset igen.
Ja, och i magen var ytterligare en blivande greve.
Knocked up av mannen jag kommer ihåg som en bleksiktig, uppnäst, vattenögd, urbota tråkig och stel person och väldigt långt bort ifrån en charmerande, vattenkammad greve i Aston Marton och slips.
I dag ringde jag mamma och påtalade att nu banne mig måste vi ut och hälsa på gamla E innan han dör och den hemska sonen tar över.
Mamma berättade att hon ringt förra veckan.
Den var den hemska sonen som svarade.
Han har tagit över nu.

Jag lär ju inte kunna gå till gymmet nu? Och jag behöver verkligen det! Kinderna hänger som feta bassetöron, magen ser ut att vara i femte månaden igen, röven dallrar, låren ser ut som en vetedeg på jäsning.
Tummen har så smått börjat bulta och värka, tidigare har den haft den goda smaken att inte göra ont (förstummad av chocken? bortdomnad av avskurna nerver?) om man bara inte kom åt den.
Håret är tvättad, som en bebis fick jag sitta i badkaret medan mamma sjöng "I love Paris in the springtime, in the springtime I love Paaaaaariiiiiiiiis."
Obehagliga följdeffekter man aldrig räknat med när man tar fram kniven för att ordna kvällsmat efter en lång dag.
Blodet börjar synas genom plåstret.
Stackars de som väljer min kassa.
Äsch, måste säga att jag tycker det ändå går hyfsat snabbt med bara en hand.
Förresten, för några dagar sedan sa en man "jösses, du är snabb, nog för att en del är snabba, men så här snabb har jag aldrig varit med om."
Nog för att en del kunder har sagt att jag är snabb, men jag har alltid trott att det bara var för att de var långsamma.

tummen måste bli frisk igen SNABBT

"Så, nu ska vi strax tvätta håret!" hörs det hotfullt ute från köket.
Så, nu är man en femåring igen.
Igår tvångskammade hon mig och knöt ett rödrutigt gardinband i håret.

Funderar på att springa och gömma mig under sängen.

vestigia terrent

Spåren förskräcka, som det hette i fabeln där hönan ser alla hönspår gå in i lejonets grotta men inga komma ut därifrån.
Ja, man kunde i alla fall följa min blodiga framfart i lägenheten, trapphus och gård.
Liksom, pissdag från början till slut, med en räcka besvikelser som aldrig tycktes ta slut, kantat med allt från otrevliga och dryga kunder (även om de var väldigt få i går) till dito kollegor. ("Datanörd!"-tjejen's at it again. Dock inte med datornörd men med andra jävligt onödiga och dryga kommentarer, dessutom inför kunder.)
Hade tårar i ögonen när jag bytte om men bestämde mig för att jag banne mig skulle ha en trevlig kväll ändå. För mina sista pengar (har en hundring kvar nu) köpte jag ingredienser till någon rätt jag såg i ica-tidningen, tortellini med ricotta och spenat i ngn sås på buljong, lök, sockerbönor och grädde samt parmesan.
Samt en ny kniv.
En vass kniv.
Jag hann inte mer än att smälta smöret och börja hacka löken innan tummetott (som alla på sjukhuset i ngt slags infantilt uppmuntringsförsök - antar jag, eller så är det vedertaget läkarspråk för tumme) råkade hamna i vägen.
JAg lyfte först upp handen och tittade på undersidan av tummen. Såg flera millimeter in, vilket var nog för att få mig att börja gråta igen.
Sedan tittade jag på andra sidan tummen. Den var genomskuren där också, rätt igenom nageln.
Det var nog för att få mig att hysteriskt kasta mig ut till grannen, som jag egentligen inte vill ha någon som helst kontakt med.
Well, nu fick jag ett trevligt introduktions- "hej, jag är din nya granne!" med tårarna sprutandes och blodet dito. Jävlar, vad det rann. I olika muntra strömmar, en del trögflytande och tjockt, som röd kolasås, andra som kvicka, tunna, forsande små fjällströmmar.
Ja. Det var liksom inte en chans att jag skulle ta kollektivtrafik, ens om det hade gått en direktlinje.
Taxi var uteslutet, dels på grund av allt blod, dels på grund av att jag ju faktiskt precis köpt upp mina sista pengar. (Give me a break, jag har precis betalt dubbelhyra samt en flyttning.)
Ja, vad återstår förutom ambulans? För min del hade det räckt om jag bara fått gå in och sitta i den, men nej då, jag var tvungen att lägga mig på en bår och bli inrullad i ambulansen och dessutom omvirad med diverse filtar! Pinsamt.
Hade kameran i väskan, övervägde att fota för bloggen (vad gör jag inte för er, nej just det, jag gjprde det aldrig).
Jaja. Fick tummeen sydd, några tejpbitar som håller ihop såret ytterligare, ngn bomullslapp över det och sedan ytterligare tejp för att hålla fast lappen, samt tillsägelser om att gå med handen högt upp i flera dagar samt "inte hoppa, för då kan såret gå upp igen".
Ännu mer pinsamt att åka iväg i ambulans och komma tillbaks med plåster på tummen.
Btw, fatta vad snygg man blir efter man gråtit. Inte under tiden, mascara och ögonsmink som rinner försämrar ganska rejält. Ögonfärgen blir mycket mer intensiv, vilket kanske kan förklaras med den svaga saltvätska tårarna är, men läpparna? på mig svullnar de alltid och blir skitsnygga.
Tyvärr blir inte brösten fastare och håret fluffigare.
Nu kan jag inte tvätta det! Det behövs, det är alldeles mörkbrunt. Tum(haha)regel: Ju mörkare hår, desto smutsigare. På mig alltså.
Snart kommer jag att flasha svart.

med fara för mitt eget lilv...

...skriver jag från jobbet.

Vem vill gå och se Antichrist med mig? Någon! Kom igen nu! SMS:a! JAg har visserligen internet i nya lägenehten men datorn kvar i gamla, där kommer den stå tills jag har röjt ut två fulla förråd, dvs typ slutet av juli. (kommer aldrig palla att göra det utan musik, därav datorn kvar.)

Eh, det var något jag skulle skriva, men jag har redan glömt vad det var. Succé.

Nu ska jag ner och jobba.

orkar inte

Flytta i ösregn, det enda som är värre än det är att flytta i ösregn via kollktivtrafiken. Tre gånger (minst) i dag lyckades Ropstentåget gå sönder. Jag var på det samtliga gånger.
Flyttfirman, som skall ta möblerna, är bokade till ett men kan förstås inte lova någonting. När jag mailar och påpekar att jag börjar jobba klockan 17 svarar de att "vi satsar på ett men det kan bli en annna tid också, var flyttberedd hela dagen." Dessutom ska de ha OB efter klockan 17. Vad tycker ni, om jag har bokat till 13 och de inte kan hålla tiden, och flytten därför sträcker sig till efter 17, fastän den bara tar två timmar, ska jag vägra betala deras OB då? Fast jag är på jobbet vid den tiden så det lär vara mamma som tar fighten och hon lär ju vägra betala.
Ja, det bästa hade förstås varit om flyttfirman tagit alla böcker et c också, men lägenheten är så liten att det inte fanns plats att röra sig på när allting plockades ur lådor och hyllor, så jag har sprungit omkring 20 vändor fullastad Kungsholmen - Ropsten tur och retur. My aa-aa-aa-aarms!
Fan.
Det är så sjukt jobbigt att inte ha bil ibland, eller någon stark person som kan hjälpa en, eller flera starka personer.
Och detta jävla regn.
Åh, är så sjukt trött och less på allting.
Och jag vill också ha man och två adorable kids (titta på dem!)(eller, det vill jag inte egentligen men...) och innehållet i AKs blogg. och bil. Och överstökad flytt. Och ett innehåll i de två proppfulla, golv till tak, förråden som bara fucking försvinner.
Och sex på en klippa i Saltsjöbaden en augustinatt. För att byta ämne.

jag tror astrid vill att ALLA barns ka få läsa hennes böcker

Jaha, jag vet inte vilka som köper böcker via Nationaldemokraternas hemsida, men jag utgår ifrån att det är föräldrar inom partiet som vill ge sina barn något att läsa.
På vilket sätt utnyttjas Astrid Lindgren? Är det någon som tror att Lindgren var nazist för att partiet anser att hennes böcker är en nationtell litteraturklenod och passande att läsa för de små lintottarna där hemma?
Det tycker väl fan samtliga svenskar. Ja, det där med nationallitteratur, alltså.
Är det inte OK att barn som har nationaldemokrater till föräldrar också får läsa böckerna? Varför skulle det vara sämre att de köps via hemsidan än via en bokhandel? Och snälla, inget "amen då förknippas ju hennes namn med rasism."
Bara en babian (eller en kvällstidning) kan få det till det.
Ge barn god litteratur och risken att de ska börja hata andra folkgrupper sjunker avsevärt, det är jag övertygad om.
Visserligen kanske nationaldemokraterna skjuter sig själva i benet (empati och respekt för alla genomsyrar ju Lindgrens böcker, inte bara empati och respekt för de blonda barnen)men det är ju utmärkt.
Jag tror få böcker är mer lämpade än Lindgrens när det gäller att visa kärleksbudet i praktiken.
Ja. Kanske inte Karlsson på taket då.

bada

Alltså stockholmare eller andra in the know. Var kan man bada i Stockholm?
Jag är lite blyg (och lättstörd!) och vill helst inte bada dit tusen andra går.
Mitt ideal är något som liknar sjöarna hemma: Stort, mjukt vatten med små kluckande vågor, små undangömda stränder och vikar med jämna mellanrum, gräs och ängar att slänga sig på när man tröttnat. Sandstrand. Inga undervattensströmmar, tack! Lite klippor så där. Gärna i närheten av Hjorthagen, men visst, har ju mitt SL-kort. Några tips?

ett till favoritljud

Glömde ju ett av mina favoritljud!
Taxar som går med oklippta naglar! Finns inget bättre än det ljudet mot gatstenar, eller när de är på väg ner, lite försiktigt så där, i en trappa.

man kanske skulle ansöka

Har inte försvarsmakten sänkt sina krav lite?
Förra året skulle man kunna memorera varenda person i tunnelbanan samt var de satt och komma ihåg det ett år efteråt.
I år skall man kunna avgöra hur många minuter det är tills nästa station och kunna räkna ut veckodagarna utan att nämna dem vid deras namn (dag 1,2,3/dagen efter måndag, dagen före tisdag et c...?)

un-scoop

Äsch, fel son.

Bamse II

Var jag den enda som hejade på Vargen, förresten?
Blev lika besviken varje gång Vargen var nära att lyckas med någon kupp men Bamse i sista stund förstörde allt med sina honungsburkar och moralpredikningar.
Och jag är fortfarande ledsen (nåja) över att det var inbrottstjuvar och inte spöken i Bamse i spökslottet, eller vad det nu hette. Den mest spännande bamsehistorien någonin som slutade i platt fall och rejäl besvikelse.
Barn tycker om att bli skrämda. Give it to them.

Bamse

Alltså gud vilken sell out Bamse har blivit!
Man kan ju inte gå in i en enda affär utan hans galna leende strålar mot en från bäddset, handdukar, bebiskläder, sockor.
Förr i tiden var han exklusiv, den gode Bamse.
Jag kommer ihåg att varje månad lottades det ut vinster med Bamse på bland månadens födelsedagsbarn bland prenumeranterna.
Jag vann aldrig något med min bror vann ett örngott samt en mugg. Båda återfinns förövrigt nu för tiden hemma hos mig.
Om han börjar dyka upp på godispåsar (jag vet att Rune vägrade sätta Bamse på tablettaskar - nu låter det som jag och Rune var polare och han anförtrodde mig det i ett förtroligt samtal)skall jag personligen gräva upp hans grav och rotera hans kista.
Nåja, hoppas efterträderna är lika kommunistiska som Andreasson och ger all profit till välgörande ändamål.
Som om.

brinna brann brunnit

Vad är nu detta?
I senaste numret av Sköna hem, som hade en tilldragande framsida men i övrigt var ungefär lika tråkigt, stelt och vitt som vanligt, intervjuas David Lagercrantz.
Jag förväntade mig en sorgesam utläggning om det jobbiga i att mista allt man äger i en brand, men ingenstans står det något om några bränder. Trodde jag hittade något när jag såg vid genomskumning
"För polisen var det bara ett rutinärende. Utredningen var slarvigt och uselt skriven, och fallet avskrevs mycket snabbt som självmord av en dömd brottsling, en homofil." Tyvärr handlade det om handlingen i en av Lagercrantz böcker.
Har Olof Lagercrantz flera berömda söner? Jag är säker att det var en av hans söner som bodde i en villa i Bromma som brann upp för något/några år sedan. Och Marika Lagercrantz, skådespelerska tillika syster, sa att hon bekymdrade sig mindre om faderns alla dagböcker och anteckningar och mer om att brodern mist alla semesterfoton, eller hur det nu var.
Har alltid haft för mig att det var Davids hus som brann upp. Fan, måste gå till botten med det här.

tunnelbanan

Miriam! Jag såg en med treacher collins i dag!

Sjunde dagen i rad på ICA, jag orkar inte. Men visst, jag kanske ska ta det som ett tecken på att de är nöjda med mig, en del har bara fått en eller två dagar i veckan under sommaren, jag jobbar som minst fyra, ofta fem eller sex dagar i veckan och ibland sju.
Jag har ont i hela kroppen. Snälla, snälla, snälla, vänd streckkoderna rätt! Och ta ömtåliga saker åt sidan själva. Det är fruktansvärt jobbigt att flera gånger per kund i konstig ställning luta sig mycket längre än man kan och fösa föremål åt sidan, det är ganska stora avstånd i storköpskassor.
JAg förstår inte ens det där med "stoppa bandet!" Dels förstår jag inte hur man kan vara så pinsam och oförskämd att man delar ut kommandon till främmande människor, men jag förstår inte heller hur man inte kan själv, genom ett enkelt grepp ta undan de saker man oroar sig för? Det är ju kunderna som står där nere och packar som faktiskt når sina varor, inte vi, som har mer än en armslängd till att lägga dem i säkerhet. "Säkerhet."
I nästan samtliga kassor i nästan samtliga butiker jag besökt under mitt liv sitter det lappar om att vända streckkoderna rätt, ändå gör kanske en av tio det.

Margareta K Ö!

En av mina absoluta favoritlärare skall tydligen gå i pension i juli.
Jag blev nästan kär i henne (på riktigt, ingen omskrivning för "åh, trevlig person")när jag hade henne i konstvetenskap. Hon må vara över 60, men är ändå väldigt...tilldragande. Hon är oerhört kunnig, smart, vältalig, kvicktänkt, rolig och fängslande, tillika snyggt klädd. (Och ja, naturligtvis uttalar hon arkitekt med k.)
Jag vill bli som hon är.
Tänk att få ha alla hennes kvaliteter och dessutom få undervisa på hög nivå inom intressant ämne.
Hm.
Universitetslektor inom konstvetenskap kanske jag skall satsa på?
Och döpa min förstfödda dotter till Margareta efter henne.
Hm. HM! Good one. Kan redan se mig själv framför alla i salen, med den obligatoriska pinnen i handen att peka med. Och semestrarna tillbringas med att besöka alla Europas intressanta byggnader och museer, tillsammans med en skock små bebisar. Och kanske en tax.
Författa tentor. Det är faktiskt min dröm. Skriva stenciler! Och ha ett arbetsrum med persisk matta på golvet och väggarna fulla av böcker och skrivbordet fyllt med papper. Taxen kan få ligga under skrivbordet och agera fotstöd.
Lätt att jag ska testa ordkunskapen på mina tentor också, som Margareta var en av få som gjorde. Man kan inte vara konstvetare och tro att basilika bara är en krydda, för att citera henne.

apropå ansikten II. Bebis.

Ni vet, när man fantiserar ihop någon slags idealperson och försöker föreställa sig den personens ansikte, rent sannolikt måste det ju någonstans finnas en människa som ser exakt ut så.
När jag var 15 år var jag kär i en kille som var två år åldre. Jag detaljstuderade honom på min polares foton och i skolkorridorerna. Han hade ganska kraftig haka och käke, smal, utmejslad näsa, tjockt hår som skiftade i olika nyanser av blond och gult med en liten böj längst ner, och ögon som även de skiftade i olika nyanser, dock av blått. Mycket ljus hy och röda kinder.
I Oxford: En man som såg exakt likadan ut, det skilde på två punkter: Han var några centimeter kortare och i profil såg hans näsa lite annorlunda ut, dock inte framifrån. Det var faktiskt chockerande. Inte bara att alla drag exakt överensstämde, detaljer som skiftande blonda nyanser i ett över genomsnittet tjockt hår samt och en blick som ständigt såg drömmande och avlägsen ut var också likadana.
De såg ut som tvillingar, och nu menar jag verkligen tvillingar. Om det inte vore för längden och näsan i profil hade jag varit totalt overtygad om att det var han, och jag stod mycket nära honom och kunde detaljstudera honom.

Jo. Men jag brukar fantisera om bebisar ibland. Inte vilken bebis som helst. Den bebis jag fantsierar om är runt ett år och har ett visst utseende och en viss röst.
I förrgår kom den till min kassa.
Enligt den ganska dryga pappan som vägrade ta av sig solglasögonen blev den unge herrn två "i september någon gång typ" och var "ganska busig". Tyvärr sa jag inte att när han tröttnade trädde jag gärna in. Vem vet? han kanske var ensamstående med noll kinderlust och hade gärna avyttrat det lilla hjärtat hos mig.
När jag lutade mig fram mot min lilla idealbebis log han med hela ansiktet och lutade sig mot mig också och sträckte fram sin knubbiga lilla hand. Ni ser! Jag motsvarade säkert hans bild av idealmamman också...
Det är fascinernade, och lite skrämmande, att någon levande, i senaste fallet som sagt en bebis, ser exakt ut som ett utseende man helt diktat upp i sina drömmar.

apropå ansikten

I dagens DN är det en memoriam för en Anders, som tydligen skulle fyllt 31 år i dag.
Jag känner igen honom, visst var det något uppmärksamamt mordfall? Men vilket? Det vid fryshuset, han som hittades med en hand avkapad?
Han såg bra ut i alla fall. :|

fem ljud jag älskar

1. Folk som borstar tänderna
2. Blädder i plastfickor
3. Ljudet när blinkern på en bil är på
4. Fiskmåsar
5. Krafset från en blyertspenna på papper. Stör mig inte det minsta på tentor. Tvärtom. Som sagt.

Och eh ja, runt tio år lär jag ju inte ha letar efter den. Tyvärr är min matteförmåga inte lika bra som mitt minne.

I'VE GOT THE POWER!

Men nu ska ni få höra!
Jag har letat efter ett visst syskonpars kokbok (nix, inte the Eisenmans) i runt tio år. Del två som bara författades av den ena finns att få tag på här och där, men den har jag ju redan.
Fatta hur belåten jag blev när jag sprang på den i Hjorthagens minimala lilla bibliotek! I lördags innan jag åkte till jobbet satt jag och bläddrade lite i den, tittade på bilder på barn som trycker in tårta i ansiktet och så.
Författaren i fråga brukar, vad jag har förstått, låta sina barn figurera på bilderna. I bok nummer två har även ett tvillingpar tillkommit. Jag har så för mig att de heter Asta och Malva! Tror att det stod i en artikel i en inredningstidning, där det även mellan raderna, i alla fall som jag tolkade det, stod att de var sjukt jobbiga. (Typ "De har inte riktigt vant sig vid att bo i lägenhet, säger mamma om de livliga tvillingarna, som hänger upp och ner i en takkrona och vrålar." Inte riktigt så, men ni fattar.)
Till saken: På bussen till jobbet steg det på en tjejtrio. Den ena tjejen är sjukt lik den där lilla tjejen i kokboken, tänkte jag.
Och vet ni vad hon efter några minuter sa?! "Asta och Malva ska börja på..."
Det måste ju vara hon! Jag har sett människan i en bok när hon var runt 5 - 7! Me and my skills!
Familjen i fråga var med i ett av de första numren av Mama, jag är ganska säker på att de bodde i något stort hus i Saltsjöbaden. Alltså, jag har så sjukt bra minne om jag får säga det själv. Keep in mind att jag vid denna tidpunkt, när jag bläddrade i nämnda ex av tidningen, var en high school-elev i Småland, som inte ens visste vad Nacka var men tyckte Saltsjöbaden var ett vackert namn.
Jo, men anledningen till att jag inte skriver ut deras efternamn är för att de här tjejerna diskuterade semestern:
- Vi ska åka till Turkiet.
- Varför ska ni åka till Turkiet?!
- Det är varmt och billigt.
- Ja, men turkar... "Vackra, svenska flicka!" Och sen följer de efter en.
- Turkjävlar...
- Ja, men hotellet har en mur runt, så man behöver aldrig gå utanför området.
- Min mamma var där förra året, och hon gick aldrig utanför muren.

Alltså. Jag är inte PK. Jag erkänner glatt att män från vissa länder FAN är jobbigare än män från andra länder, det är ju fullständigt bullshit att säga något annat, jag har dock ingen erfarenhet av turkar, men så kanske det är.
Men alltså, varför åker man på semester om man inte ens tänker gå utanför hotellmulren? Vill man supa och bada pool och sola? Eller, ja, det är förstås det man vill.
Nåja, jag var i alla fall mycket nöjd med mitt igenkännande. Helt hundra kan jag förstås inte vara, men det verkar onekligen troligt.
Och jag kommer från en släkt med ansiktsblindhet.
Jag är så nöjd med mig själv.

rom och coca cola

I natt drömde jag om Amy von Sydows blogg! Måste verkligen bli lite mer aktiv på internet igen, märker jag.

Men troligen att piratpartiets framgångar beror på det överutnyttjade slagordet integriteten!. I så fall hade inte Facebook och bloggar och alla som skriker ut vad som hände i helgen på mobilen på bussen funnits.
Och den dag en onskefull regering tar makten (nej, nu syftar jag inte på S!) lär de fullständigt skita i om vi "tillåter" att de får telefonavlyssna oss. (Btw, vem använder vanliga telefoner längre?)
Lite beklämmande att det som verkligen får ungdomar man ur huse inte är insikten att världen (troligen) håller på att gå under eller att kvinnor ska ha lika mycket lön som män för samma arbete (för nej, det har de fortfarandet inte, inte ens i Sverige) utan ett enfrågeparti som bara driver rätten att få ta vad man vill ha utan att betala.
Om någon av er röstade på piratpartiet är jag sjukt besvikna på er.

Har just rensat de där rören från tvättstället. Grymt tillfredställande. Nu ska jag se om jag lyckas bygga ihop dem igen. Antagligen inte.

hur mamma och jag började lyssna på Guns n Roses

Mammas elev hade, ngn i början av nittiotalet, som slutuppsats i svenska skrivit elva sidor om varför November Rain var världens bästa låt.
Jag fortsatte att lyssna på dem. Mamma slutade efter en minut.

Regner öser ner och Knockin on heavens's door med Guns 'n' Roses ekar över innergården från byggarbetarnas radio på högsta volym.

"Terminsavslutning!

Onsdagen den 27 maj har vi arrangerat en terminsavslutning för våra studenter! Vi samlas kl. 18.00 i institutionsbiblioteket, B542, för en liten film/diskussionskväll med doktorand X på temat "Satanism på vita duken". 20.00 går vi ut på någon gräsmatta här utanför och spelar kubb och dricker valfri eget medhavd dryck. De som vill kan naturligtvis också picknicka. Blir det ösregn satsar vi på Gula Villan som b-plan. Välkomna!"
AH NEJ JAG UPPTÄCKTE PRECIS ATT JAG MISSAT DET HÄR!!!
Näe, nu kastar jag mig ner i pms-melodramatisk hysteri på golvet och skriker!
HELVETE!
Jag som - well, enligt egen uppfattning - tom varit skitsnygg helt OK SKITSNYGG i dag!
Vad ska jag göra, sätta mig i hans port helt rödgråten och kasta mig om hans ben när han kommer hem?
Ehm, jag ber att få klargöra: Jag är itne kär i honom längre. För att komma över honom tvingade jag mig själv att överföra mina känslor på en annan. Jag kände ingen i Sthlm, mind, det här var första sommaren här, så jaaa well, ni veeeet, NK S... Men skit i det. Jag kom över honom iaf, det var huvudsaken.

Så orättvist.
Man kanske kan hyra honom för privatkväll.
Jag vill också diskutera satanism på vita duken. Eller iaf, höra andra diskutera. Vågar ju aldrig säga något.
Nu ska jag packa ner allting i köket samt städa det ordentligt. Elektriciteten stängs av på måndag, sedan kommer jag inte se något där inne.

so sue me

OK, lika bra att lägga korten på bordet. Jag tycker om att döma. Jag kan dock säga till mitt försvar att det är helt OK att döma mig också. Jag tycker om att tillrättavisa folk men jag är lika förtjust i när jag själv blir det. Fan, finns det något bättre än att varit felinformerad och sedan får man reda på hur det verkligen ligger till? Om jag vore Paulo Coelho hade jag skrivit att man växer som människa då. SOm tur var är jag inte det.
"Det är OK att göra hur man vill, men fan ta dem som dömer." Nä.Eller ja, tyck det då, men alltså.
Här är två saker jag verkligen dömer:
Folk som tar bil i onödan. Ok, bäst att vi håller det ämnet kort, annas kommer jag nog stöta mig med de flesta här, om ni är som snittsvensson, vilket jag iofs hoppas att ni inte är. Och jo, det går skitbra kommunikationer även till grannstäder. Och nej, jag tycker inte det är en ursäkt att man ahr ett småbarn. Men OK då, det som verklgien stör mig är alla jävlar som åker kors och tvärs fram och tillbaks i villaområdet de bor i eller i innerstan. Jag låter bli att skriva vad jag vill göra med dem.
Folk som ger godis till småbarn.
I dag i kassan var det en mamma som satte en JAPP i munnen på en ettåring! En japp! Till en BEBIS! Ungen var garanterat inte ens två, hon var på det stadiet då hon inte ens sa mamma.
Och ja, jag tycker det är mäkta dumt att ge till lite äldre barn också. Jag förstår inte ens vitsen med att introducera godis till dem när de inte vet om dess existens? OK när de kommer i kalasåldern, då blir det svårt att undvika, och då kan ju lördagsgodis vara bra... men innan? Visst, det blir svårare när man har äldre barn och yngre syskon, men det är väl bara att säga att visar du ditt lördagsgodis för ditt småsyskon blir det indraget för dig själv, punkt slut.

Bortse från den hemska musiken, kläderna och frisyrerna och titta på den här, förresten.
Det är ju inte ens överdrifter utan händer varje jävla dag.

Och förövrigt igen så fick jag 17 av 20 på konstvetenskapen! Fan att de bara hade betygen godkänd eller icke godkänd på delkursen.
Så jävla skönt att hemska teori och metod är över.

använd bälte

Förövrigt - att krocka i femtio kilometer i timmen motsvarar ett fall från tredje våningen ner i asfalt.

"Även trafikorganisationen NTF välkomnar den friande domen.
- Det står helt klart när man läser haverikommissionens rapport att olyckan orsakades av att hastighetsgränsen var för hög. Om en enskild förare följer regelsystemet och håller fartgränsen och på grund av detta råkar in i en olycka så är det inte förarens fel utan Vägverkets, säger NTF:s vd Jan Sandberg."
Vad bra. Så det spelar det ingen som helst roll att kvinnan vid snö och halka höll samma hastighetsgräns som var maxgräns vid bra väglag?
Förlåt, men jag blir förbannad. Och tro't eller ej, jag är faktiskt extremt sällan arg, irriterad ofta, LÄTT, arg, knappt aldrig faktiskt, men nu är jag det.
Så man kan alltså skita totalt i omständigheterna? Om det står 110 på en motorväg så gäller det även vid is och t.ex. tät dimma? Allt personligt ansvar och tänkande är fritt fram att sätta åt sidan så fort man sätter sig bakom ratten?