Michaela

push

2009-12-18T14:29:00.001+01:00

"Jag skulle vilja få en andra chans, för min första chans var mamma och pappa."
Precious av Sapphire.
Bulimilektyr, man kan bara inte sluta läsa. Något av det bästa - och värsta - jag läst.

mer älskarinnor till folket! och jag menar det. men ta det gärna som bevis för er egen högre moraliska stående och mognad

2009-12-18T14:26:00.004+01:00

Men hur fan kan någon bry sig huruvida någon annan varit otrogen? Knappt ens om det varit sin egen. The notion att man skall hitta en person och bara ha den resten av livet är helt absurd. Visst, gifta sig kan man ju alltid, men jag har så svårt för tanken att bara ha sex med en och samma person i typ femtio år, att bara få dela sina innersta hemligheter med en och samma, att få förklara, böna be, för att få (sedan inte) åka på semester med någon som inte är den personen. Eller ja, en tjejkompis går vä an, vad kan väl vara riskabelt där, men ve och fasa, någon av annat kön.
I am not buying it.

börjar bli dags för en lista igen, va?

2009-12-14T23:15:00.004+01:00

Följande låtar är så jävla...
Smålandsort
Waltzing Along, Sometimes, How was it for you? - James
This is Hardcore - Pulp
Here comes my girl - Tom Petty
Police and thieves - Junior Murvin
Don't touch me there - the Tubes
Sailing on the seven seas - OMD
Baby Baby - the Vibrators
Rudderless - Lemonheads
Boys of Summer - Don Henley
Sweet Jane - Velvet Underground
Because the Night - Patti Smith
Because the Night - Bruce Springsteen
Anyone else but you - the Moldy Peaches

Frankfurt
Train in Vain - the Clash
Helden - David Bowie
Thank you - Dido
Sail away - David Gray
How will I know - Whitney Houston (Junior Vasquez-mix, tack! Inget är mer autobahn med Frankfurts skyskrapor i fonden än den)
So emotional - Whitney Houston
For her light - Fields of the Nephilim
Love is in the air, 2000-talsversionen - JP Young
Deeply Dippy - Right said Fred
Hounds of love - Kate Bush
the Power of Love - Frankie goes to Hollywood
I think of Demons - Roky Erickson

Som ni märker försöker jag verkligen undvika min uppsats.

efter tre felaktiga försök spärras koden

2009-12-14T22:35:00.002+01:00

Ibland känns det som det inte finns något värre än att behöva ~~shoppa~~ köpa nödvändiga saker och ha glömt koden till sitt sparkonto.
Inte ens min bästis kommer ihåg den! Ve och fasa. Hon brukar annars ha koll på mig, t.ex. var mitt pass ligger ("innerfacket på gantresväskan").

tåget går om 40 minuter

2009-12-14T10:37:00.002+01:00

Sista gången i Lund, hade bokat senaste tåget hem i morgon för att hinna handla julklappar i Köpenhamn.
I stället: 28,45 kronor på kontot. Sängliggandes i Stockholm med halsfluss och bihåleinflammation.
(C-uppsats som ska vara inne om runt 5 dagar. Fortfarande inte en rad skriven.)

caught by the fuzz

2009-12-11T23:30:00.003+01:00

En bra låt från ett suveränt debutalbum, I should coco, Supergrass, 1995.
De tog mig* när jag smet ut från mammas port, tydligen hade några i huset ringt och klagat på skumma typer som "ringer på dörrar och stryker i porthus".
Jag känner mig alltid skyldig.
Jag verkligen känner hur jag rodnar, spontant tittar ner åt vänster, eller åt vilket håll nu lögnare sägs omedvetet snabbt titta när de blir konfronterade med sanningar som de kommer att förneka.
Varje gång jag och mitt ryssfransktiranskirakiskhalvegyptiska utseende skall ta mig från Övre till Grövre Östermalm, speciellt de gånger jag har träningsbyxor och hål på strumporna, bara väntar jag att någon skall komma fram och anklaga mig för åldringsrån.

*och frågade lite om huset, dess invånare och om jag hade sett något. Jag tror nog inte de trodde att den skyldiga var jag.
De var väldigt tilldragande bägge två. Hade gärna åkt polisbil tillsammans med dem.

andra länder folk har trott jag kommer ifrån:

2009-12-09T10:15:00.001+01:00

Ryssland
Frankrike
Iran
Irak
"Är du säker att din mamma inte är från...Egypten?"
(Min mamma är förövrigt rödblond och fräknig.)

vågade inte upplysa om skillnaden mellan brytning och dialekt

2009-12-09T10:02:00.003+01:00

Jag: Så, jag tänkte ringa FB i dag och meddela att centrifugeringen inte funkar.
Gubbe i tvättstugan: Ja, vad bra! Ja, alltid är det något som inte funkar... Var kommer du ifrån?
Jag: Här...ifrån tian... (Pekar obestämt uppåt i riktning tio)
Gubben: Nej, jag menar, du kommer från Polen, förstår jag.
Jag: Eh...
Gubben: Ja, österifrån någonstans.
Jag: Syd. Småland.
Gubben: Ja, Polen, ja, det hörs på din brytning, ni från österländerna har en speciell brytning.
Jag: Nej, alltså, jag är svensk. Jag är från Småland.
Gubben: Jaså, du är från Småland bara. Jaha, OK, ja, ni är svenskar.

NK Bokhandel II

2009-12-08T16:08:00.002+01:00

Bläddrade i en bok om kvinnor som älskar bögar - denna underbart homogena grupp som väl rimligtvis måst ägnat en hel del tid till grubblerier men som ändå inte blivit djupare än att allt de vill är att mima till Abba - och vice versa. Insåg att jag aldrig kommer bli bästis med en bög (ack! min ungdomsdröm!). Och vet ni varför? Jag är för tråkig. Bögar gillar bara Zarah Leander, Dolly Parton och hon den där som är morsa till den där som är Liza Minelli.

Förövrigt: Tittade på en förment kristen sida där inte bara det moraliskt förkastliga i att älska män lyftes fram, utan även, evenmore, det moraliskt förkastliga i att knulla män. Det mest fascinerande var att den som skrivit texten hade ägnat så mycket tid att dels läsa om bögars sexliv och sedan detaljerat beskriva bögars sexliv, att han säkert hade fått mer erfarenhet av det hela än de som faktiskt är utövarna.

Visste ni förövrigt att man kan ha analsex i missionären? Jag hade ingen aning. Är så himla oteknisk.

NK Bokhandel

2009-12-08T14:47:00.004+01:00

Herta Müller var liten, välklädd och med tydliga biceps.
NK Bokhandel försökte tvinga, eller försökte och försökte, tvingade alla att köpa hennes senaste bok för att få den signerad och föste undan dem som hade en bok från annat ställe.
Kanske ska börja göra alla inköp på Hedengrens i stället.
Och nej, jag stod inte i den förjordade kön, min mamma försökte tvinga mig att gå fram - man fick nämligen bara signera en bok dessutom, vilket de kan tänkas förlora på - men om jag gjort det, och blivit bortföst av de jag valt att stödja trots betydligt lägre pris på adlibris, hade jag blivit mäkta irriterad, inte bara that time of the month.
Man vårdar sina kunder, annars går de någon annanstans.
Punkt och slut.

tönt

2009-12-08T14:16:00.004+01:00

Hihi (nej, faktiskt inte det minsta hihi), som röda och vita rosen, osynliga händer levererar högst påtagliga lappar till brevlådor och dörrinkast. Antingen är man för och då är man dum om inte röstar för, eller så är man mot och då är man jättejättedum om man inte röstar nej.
Alltså.
Seriöst.
Jag förstår bådas respektive kamper, men det blir faktiskt inte roligt längre (inte för att det någonsin var det), när det är lögner, insinuanta och raljerande texter och skarvande av fakta. Jag är, vad jag förstår, en av de allra yngsta här, och ni som känner mig, både IRL eller på bloggen, vet att jag inte alltid är ett under av mogenhet, men ändå måste jag nog räknas som en av de mer mogna och sansade i det här kvarteret.
Vuxna människor. 40-åringar, 50-åringar, 60-åringar. Jag förstår inte hur de kan uppföra sig så här. En del möten (ja, de anordnade av hyresföreningen, inte det av bostädsrättsföreningen) har varit direkt obehagliga att gå på.
Jag ska inte tråka ut er med alla detaljer, men det här brevet fick jag i morse (jag hade bett min mamma att närvara vid senaste mötet för att jag ville ha någon annans synpunkter på det hela): "[...] Bl.a. smög en utomstående och oinbjuden dam in. Hon vägrade först att fylla i närvarolistan men sedan ordföranden sagt "då måste jag be dig lämna mötet" skrev hon motvilligt sitt namn. Damen bor på en av Östermalms finaste adresser: Villagatan. Vad kan ha lockat henne från Övre Östermalm till det som i folkmun kallas Grövre Östermalm?"
När jag visade henne lappen skrattade hon bara själv och kallade det utomordentligt fånigt, men jag är oerhört irriterad.
Det här är en officiell lapp av hyresföreningen här. Man uttrycker sig inte så om man ska ha någon slags trovärdighet.
"Smög sig in". Bara det är totalt skitsnack och framställer det i en annan dager.
"Utomstående och oinbjuden". Inte på någon lapp där det kallades till möte står det att man inte fick ha med sig någon familjemedlem som inte var bosatt i husen i fråga. Är det så konstigt att man vill ha en förälders perspektiv? Att hon på något sätt hörde ihop med mig kanske man kan utgå ifrån, eftersom vi satt och pratade och delade penna.
"Vägrade" och "motvilligt". Hon hoppade över att skriva sitt namn och räckte över den till mig, då sa den även i övrigt ganska otrevliga tanten i fråga i en synnerligen bister ton att om hon inte skrev på fick hon gå, varpå hon skrev på.
Att över huvud ta upp var hon bor - dock har de tagit fel gata, men visst, den ligger i närheten-, vilken finhetsstatus gatan har, det är så fruktansvärt fånigt, lågt och barnsligt att jag en gång för alla vill totalt strunta i dem, på något sätt (familjens heder? haha!) vill jag faktiskt skriva ett svar. (Förövrigt finns det en hel del hyresrätter både på Villagatan och gatorna runt omkring.)
Exemplen fortsätter, bland annat beskylls alla de som gick när diskussionen om ombildningen var över för att vilja "bolla med miljoner som andra ska låna men inte engagera sig i hyresgästernas 10.000". De drar dessutom slutsatsen att de som gick var företrädare för ja-sidan. Det var bara brf:are som "störde mötet med vrål" fastän HRF-företrädare vrålade och avbröt ännu mer.
Jag är till 99% säker att jag ska rösta nej till eventuell ombildning. Det är förbannat tröttsamt att beskyllas (nej, jag vet, inte särskilt grova beskyllelser, men ändå) vara det ena eller det andra (och ja, det gäller även självutnämnda allvetare i kommentarfält på bloggar...) bara för att man inte omedelbart utåt väljer sida i deras fåniga barnsliga låtsaskrig.
Jag har inte tid att sitta på möten om hgf ska köpa en in videokamera till området eller inte, jag vill dock bilda mig en uppfattning angående ombildning baserat på båda lägrens ståndpunkter. (Förövrigt var den första som lämnade mötet ordföranden, men motiveringen att hon inte orkade längre (!)).
Jag vet, jag kan inte rösta ja till ombildningen av pur trots, men gud vad jag känner för det.

(De där mötena, de är förövrigt som en fars. Hrf-sidan är vulgär, obildad, skrikig, otrevlig, brf-sidan är arrogant och rullar med ögonen och har dyra jackor. Hrf smutskastar brf och skriver att de är lögnare (dock utan att precisera lögnerna), men har minst lika många felaktiva påståenden och tendensiösa texter de skriver.
Den enda som varit trevlig, rolig och smart - iaf utåt - är PO Bogren från Hyresgästföreningen, den riktiga, inte kvarters privata, alltså.)

dumt

2009-12-06T23:45:00.001+01:00

Är det inte ganska korkat att som Östermalmstidningen tro att intelligens handlar om att ha många rätt på ett quiz om lokalkännedom?

2009-12-02T15:17:00.003+01:00

Syrénblå himmel med fullmåne där borta över Dianavägen, but I won't feel his bite tonight.
Ingrid och jag var och tränade två pass på Sats och sedan gick vi och tittade på byggandet av eh, ja, eh, vad det nu var för något, någonstans där Vasastan går över i Solna.
Det är märkligt vad tom man kan känna sig.

två yrkesgrupper jag faktikst fantiserar om:

2009-12-01T12:02:00.001+01:00

Universitetslärare och bokhandlare.

1 december

2009-12-01T11:42:00.005+01:00

Jaha, Katerina Janousch har skrivit ytterligare en sexbok. How exciting. Inbunden till på köpet. Vem köper en inbunden bok om svenska kvinnors sexuella fantasier?
Tydligen är en vanlig fantasi hantverkare, bevare mig väl.
Jag har aldrig fantiserat om något dylikt. Eller jo, det har jag, ibland fantiserar jag om hur en målar om min hall samtidigt som den andra med perfekt synkronisering med den andra tapetserar toalettrummet.
Det ska komma en mellan 8 - 18 ("håll dig inne mellan angivna tider") och vad passar då bättre än att slänga upp alla sin kurslitteratur på sängen och sedan, förhoppningsvis, läsa den?
Jaja, lugna ner er nu, det här är bara litteraturen till kvällskursen i Lund, dessutom saknas det en hel del, t.ex. Unga kvinnor, Min morbror trollkarlen, Harry Potter och Bilbo. Visste ni att när Bilbo först gavs ut hette den Hompen eller en resa dit och tillbaks igen?
Erik Andersson gjorde den senaste nyöversättningen, om det kan man läsa i Översättarens anmärkning, som jag önskar mig hett i julklapp, men eftersom jag inte kommer att få den, blir så illa tvungen att ~~sno~~ köpa själv.

Adam

2009-11-28T22:20:00.004+01:00

I natt drömde jag att jag var tillbaks i Frankfurt igen. Magnoliaträden hade börjat blomma och grenarna hängde tunga över stenmuren. Det var natt och da oben slog tusen stjärnor ut som prästkragar på himlen.
Lina och jag balanserade tillsammans på muren men när jag vaknade var det första jag såg framför mig hans ansikte.
Det här med att sörja ett barn man väntat med aldrig fått. Jag förstår att det är en frukansvärd sorg och besvikelse över det som skulle bli men aldrig fick bli, alla ens drömmar och förhoppningar som blev tillintetgjorda, ett för tidigt fött ja, förlåt, foster som aldrig fick bli människa på riktigt.
Men det är legitimit.
Jag kan, eller jo, kan kan jag bevisligen, men får liksom inte sörja honom. Nej, han är gudskelov inte död, men han är inte hos mig.
Att i princip förlorat kontakten med hans familj, det är faktiskt en av mina största sorger, jag vet inte ens hur man ska skriva om den utan att det blir patetiskt, allt låter som harlequinklyschor, jag kan inte skriva om det, jag kan inte prata om det, det enda jag kan göra är att gråta och torka snoret på tröjan.
Jaja, det var ju inte så att jag och hans mamma var bästa vänner, jag förstod inte henne, hon förstod inte mig.
Att han skulle komma ihåg mig, sakna mig, och tro att det är jag som valde att inte höra av mig, det är, näst efter död, det värsta jag kan tänka mig.
De första nio månaderna i Frankfurt var jag glad varje sekund av varje vaken minut. Det fanns inte ett moln på min himmel. Jag var ung, jag var fri, jag hade världens mest underbara bebis i mina armar.
Det där med karaktär, personlighet, charm. Jaja, alla föräldrar påstår att deras barn har det, men få har det i själva verkat. Han hade det. Inte bara hans föräldrar och jag ansåg det. Alla gjorde det. Das gewisse Etwas, my baby.
Han lärde sig tala sent, kanske blev han förvirrad, mamma pratade svenska, pappa engelska, han var född i Tyskland, så länge kallade han mig också för mamma, innan han lärde sig säga Ela. Till slut lärde han sig säga Michaela, gud, vad jag ångrar att jag lärde honom det, jag saknar att bli kallad Ela, jag har ingen kvar nu som kallar mig det: he was the original and best.
Ibland när jag tänker att allting är orättvist tänker jag på att jag hamnade hos dem. Det är nog det bästa som har hänt i mitt liv, det är en så oerhört ynnest att jag varje gång jag tänker på det blir tacksam. Av alla familjer jag kunde hamna hos hamnade jag hos dem och hos honom.
När jag åkte ville jag skaffa hur många barn som helst. När jag kom hem ville jag inte skaffa något. Folk skrockade jaha, du har blivit avskräckt, höhöhö, jag skämtade med, men ja, sanningen var att inget någonsin kunde mäta sig med honom. Ja, jag undrar fortfarade, kan verkligen någon det?
Han är nio år nu. Hur ser han ut? Hur låter hans röst? Har han fortfarade världens vackraste röst? Kommer han ihåg mig? Fattar han att det någonstans i ett land långt borta bor en människa som fortfarande älskar honom lika mycket som hans föräldrar gör.
Hans ljusbruna, mjuka, smutsiga, varma lilla hand. Jag kan fortfarande se varje litet veck på den framför mig.

kan vara världens tråkigaste syssla

2009-11-28T22:17:00.002+01:00

Smöra och mjöla 50 veckade små mandelmusselformar och trycka ut degen tunt, tunt i varje litet veck.
Jag tänker aldrig någonsin bli konditor.

panik

2009-11-23T09:11:00.003+01:00

Hjälp! Spindel! I toalettrummet. Mamma har i alla fall lärt sig så mycket, att när jag ringer och VRÅÅÅÅÅÅÅÅLAR kommer man omedelbart utan tjafs. (Och nej, jag vrålade inte besinningslöst, jag lurade henne verkligen inte att tro att jag höll på att bli mördad. Jag kan konsten att vråla artikulerat.)
Hon hittade inte spindeln. "Den har gått, fattar du väl. Den är inte här! Titta!" Gått vart, kan man fråga sig. Ut i lägenheten? Jag dör.
Gud, det här som skulle bli en så trevlig kväll och morgon. Hade köpt årets första vörtbröd.
Jag vågar inte gå in där nu, i badrummet alltså.
Mitt smink är därinne. Jag vågar inte hämta det. Nu kommer inte Maria vilja umgås med mig.
Som tur var hade jag köpt ny tandborste och tandkräm i går! Sköter det i köket nu.
Jaha, jag får väl börja kissa i duschen då.
Alltså, sånt här är värt att skaffa katt för. Eller sambo. Kanske skulle vara värt det ändå. Köket är så stort att det även tjänar som arbetsplats, dessutom är det inte bara en utan två robusta, sekelskiftes spegeldörrar som skiljer köket från rummet. Så slipper man se och höra den. Sambon.

man vet att man är otränad

2009-11-15T22:34:00.000+01:00

när man har träningsvärk efter att ha rivit ett kilo morötter.

10 okt

2009-11-15T22:33:00.001+01:00

En kund köpte rödvinssås, chokladtryfflar, gåsleverpastej, fikon- och lagerbladsmarmelad och hängmörad oxfilé.
Samt the Lost Symbol.
Kunde inte undgå att tänka att han skulle hem och fira Dan Browns senaste boksläpp.

Vindens skugga

2009-11-15T22:30:00.001+01:00

Är det någon som har läst den? Är det någon som faktiskt tyckte om den? Tycker den var synnerligen taffligt skriven, urtråkig och osannolik.

martin, your customer (som jag tänker varje gång en jobbig kund kommer)

2009-11-15T20:23:00.003+01:00

mDrömde att Martin bytt jobb från NK Bokhandel till Hedengrens.
Ni vet inte vem Martin är, inte jag heller, to be honest, mer än att han är stillsam, vänlig, alltid skjortbeklädd och drar av min medlemsrabatt utan att jag behöver visa upp kortet. (Vilket stundom är ganska tur eftersom jag inte alltid har haft ett giltigt.)
Jag hade i alla fall vägarna förbi och kunde konstatera att så inte var fallet.
Ibland har jag tänkt söka till bokhandeln men sedan tänker jag att det inte är någon idé. De ligger bredvid stället jag jobbade förr, och ja, ni vet vad som hände där. Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja gå upp till honom och fråga honom om han jobbade den gången, om han såg något, om han hörde något. Hela den historien är förövrigt ett praktexempel på oerhört pinsamma grejer jag vill ha utraderade, men som Rille vägrar. Fast den här skulle få vara kvar...och nu läser jag kommentaren och kommer ihåg en annan pinsam historia, vad fan, bloggen är fylld av dem, melodramatiska, pinsamma och barnsliga.
jag vill bara börja om på nytt, någonannanstans, lngt härifrån.

Men för att komma till det jag tänkte säga från början:
Jag frågade Martin om han hade några boktips åt mig.
Om han hade trott att jag var en sån som läste Liza Marklund hade jag gått hem och skurit upp handledarna.

skam

2009-11-15T20:11:00.004+01:00

Försöker få en vän att gå igenom mah historuh och radera inlägg som kändes helt rätt i affektens hysteriska ögonblick men som känns väldigt mycket mindre rätt nu. Han vägrar och säger att det är charmigt, innerligt och en av anledningen till att han tycker om min blogg. (Varför jag inte går igenom det själv? Så sjukt pinsamma inlägg att jag själv inte pallar att läsa dem igen.)
[Här skrev jag jättemycket, men jag klipper ut det, jag skriver för mycket! Ni orkar inte läsa. Skit i om kontexten förloras.]
Äh, jag klipper ut slutet också.

2009-11-13T01:03:00.002+01:00

Hjälp, till på köpet verkar det vara fredag den 13. Tack blogger för att du håller koll åt mig.

2009-11-13T00:54:00.001+01:00

Vad fan, är klockan tio i ett!?